399 mil summerar jag...

...det gångna årets träning till. Fördelningen mellan olika aktiviteter är:

-Cykling 276 mil
-Löpning 101 mil
-Längdåkning 20 mil
-Simning 2 mil

Det som är framträdande för 2013 jämfört med 2012 är att jag sprungit ca 70 mil mer än året innan. Detta pga fotoperationen som tog bort halva löpåret...

Sammanfattningsvis är jag riktigt nöjd med träningen fram till september. Därefter har det svajat en hel del med motivation och annat som tyvärr kommit mellan min vilja att träna och att faktiskt göra det.

De senaste dagarnas löpning har faktiskt gjort mig lite orolig inför det STORA målet 2014 som är att genomföra Kalmar Ironman den 16:e augusti innehållande 3960m simning 18 mil cykel och 4,2 mil löpning. Nu har jag ju inga större ambitioner än att just genomföra tävlingen inom maxtiden 16 timmar och jättegärna 13 timmar men momentet löpning känns just nu ruggigt skakigt med tanke på formen som nu råder. Här måste jag tänka till ordentligt för jag måste bli mycket starkare i ben och knän för att den 16:e augusti ska bli en någorlunda trevlig upplevelse. För det är ju ett av de kriterier jag tidigt (...för tre år sedan) satte upp för de utmaningar jag tar mig an dvs. att jag ska vara så bra tränad på racedagen att det ska bli ett bra lopp som känns positivt.

Om jag snabbt plockar några positiva minnen från det gångna året är det tre tillfällen som direkt poppar upp. 1. Mina underbara tjejer som med sina egenhändigt tillverkade skyltar


hejade på mig under Vansbro Triathlon och känslan av att sätta mig bredvid dem i gräset efter målgången.


På plats nummer 2. Den känslan som infann sig under simmomentet på olympiska distansen på Vattenfall Stockholm Triathlon. Strålande sol och ny våtdräkt som gav en ordentlig revansch på simmomentet i Vansbro. Den mest fantastiska simning jag upplevt :).


Som nummer 3. En morgonlöpning en härlig vårdag tillsammans med Malin. Vi hade just sprungit Malins sjua och jag bestämde mig för att ta ett varv till på 7km. Kände mig hur lätt och stark som helst. Solen värmde fast det var tidigt på morgonen och jag kom in i det där flytet då andningen når en annan dimension och benen bara rullar på. En riktig kanonstart på den dagen :)!

Nu vankas ett nytt år med hur många möjligheter som helst till härliga upplevelser iförd lycra. Ett stort tack för alla glada hejarop under året och tack till alla som jag haft förmånen att träna med. Familjen får såklart en stor kram för att de står ut med mina bravader :). Önskar alla ett gott slut på 2013 och ett gott nytt träningsår!

- Posted using BlogPress from my iPhone

De två känslor som är starkast...

...efter dagens distanspass på 17,4km. 1. riktigt glad att jag tog mig runt i ett 5:30-tempo. 2. lite bekymrad att det var så pass ansträngande som det var...


Självklart är det andra känslor med i bilden också och bl.a. att det är kul och en förmån att ha så trevliga träningskompisar :)! Tack Åke för väldigt trevligt sällskap och draghjälp idag. Ser fortfarande med skräckblandad förtjusning fram mot vår resa (som är i full gång...) mot 2014 års stora mål den 16:e augusti i Kalmar. En annan känsla som infann sig efter några kilometers löpning är den när de små lyckokemikalierna sätter fart och pumpar runt i skallen.

I morgon blir det inte löpning för min del. Hade det varit snö här i Stockholm vet jag precis vad jag och familjen skulle ha gjort - just det skidor i Ågesta. Nu blir det istället något så galet som basket på skolgården med döttrarna :). Men vi ger inte upp hoppet om några svängar på skidorna innan det är dags för HalvVasan V.9....

Ha en skön lördagskväll!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Yippiee ki-yay...

...det har vänt! Det verkar som jag trots allt kommer att bli jullöpare i år med :). I morgon känns som ett utmärkt tillfälle att klä på sig den titeln och om det så störtregnar så tänker jag i alla fall ge mig ut på en liten runda. Kraften och lusten börjar återvända och jag känner ett litet uns av spritt i benen. Verkar även som jag kan få med min vackra hustru på rundan :). Det får bli Malins sjua i all enkelhet :). Nu håller i alla fall jag tummarna för att vändningen är på riktigt!

Ha en skön kväll!

Käften full med...

...förkylningsblåsor, ont i bihålor och helt igenmurad i skallen känns det som. Förmodligen bara en helt vanlig "man cold" men lik förbaskat rysligt irriterande! Helt dränerad på energi och har inte haft ett löppass på en vecka nu. Längtar så mycket efter att det ska spritta i benen och de vill och kan ta ut resten av mig på en härlig runda. De enda rundor det funnits energi till den senaste veckan är cykling till och från jobbet. Bara att bita ihop och låta kroppen komma tillbaka på banan igen. För att ytterligare få gnälla lite så undrar jag vad som hände med vintern!? Den måste ha kommit av sig helt... På fredag är det ett år sedan coach Roger och jag fick ett härligt morgonpass innan jobbet på längdskidor i Björkhagen. Kommer ihåg de helt otroligt fina spåren bara en kilometer från jobbet. Nu får man ta sig en bra bit för att hitta något åkbart ställe.

Ok - slutgnällt och fokus på något betydligt roligare. Var nämligen på äldsta dotterns gymnastikuppvisning i Enskedehallen i kväll och konstaterar att det gjorts ENORMA framsteg för Ebba den gångna hösten! Nu snackar vi flickisar, rondat och sådant som får en annan att känna sig vig ungefär som ett kassaskåp. Innan uppvisningen satte igång fick vi föräldrar prova på några grundövningar på trampolinen vilket gjorde att i alla fall jag blev än mer imponerad av Ebba och hennes träningskompisars färdigheter. Så himla glad och stolt pappa! Efter uppvisningen var det prisutdelning till de duktiga tjejerna men även några av föräldrarna fick också pris som "terminens gymnastikföräldrar" och döm om min förvåning när jag då var med bland dessa :). Tränaren uppskattar verkligen att man som förälder dyker upp en stund efter träningarna och hjälper till att plocka undan alla redskap som använts vid passet och att man någon gång är med och assisterar vid en träning.


Ett mycket gott andrapris kan jag avslöja :)!

Önskar nu bara på ett snabbt tillfrisknande med tillhörande träningslust och ork så ska det nog bli ytterligare lite färgfilm i tillvaron :).

Ha en skön onsdagskväll!

Njae, den gångna veckan...

...hamnar inte direkt på topp-10-listan över bästa träningsveckorna i år. Förra helgens skidåkning satte sina spår och igår sa kroppen ifrån. Kände mig bra sliten på torsdagen efter onsdagens löpning till o från jobbet och i morse trodde jag inte det var sant när rörligheten i sidled av vänster ben smärtade duktigt ända från höften via baksida lår ner till knävecket. Bara att ställa in den planerade fredagsträningen i Hammarbybacken. Lussade istället för barnen tillsammmans med Malin vilket var riktigt trevligt :). Var tacksam att jag sen kunde cykla till jobbet utan bekymmer. Förmodligen tog helgens skidåkning mer än vad jag först trodde så nu blir det lite vila tills det känns ok igen. Tar det helt enkelt lite piano och avvaktar utvecklingen.

Ha en skön helg!


- Posted using BlogPress from my iPhone

I torsdagskväll stack...

...vi iväg mot Orsa Grönklitt för årets skidträningsläger. Vi var väl inte alltför optimistiska vad beträffar snötillgången men efter Falun tändes hoppet om att få åka lite mer spår än bara konstsnö. Snön började fullkomligen att vräka ner. Vi bodde såklart högst upp bland stugorna och de sista 500 metrarna fram var riktigt spännande och det slutade med att vi fick skotta vägen för hand för att få med oss bilarna hela vägen.


Blev riktigt sent innan vi kunde luta huvudet mot kudden och knoppa in.

På fredag förmiddag var det dags för säsongens första längdskidspass och det var en riktig rysare. Snacka om Bambi på hal is. Kändes som jag hade felvallat och ingen styrsel alls i kroppen. Blev några varv på 3-km spåret innan det var dags för lunch. Smarrig korv stroganoff och sliten efter förmiddagens premiärrunda slumrade jag till en stund och var rätt mosig när Niclas dök upp för att hålla vallakurs för oss. Kan säga att hans vallautrustning var lite mer komplett än vad min är.


Oj vad bra genomgång det blev. Vi blev många kunskaper rikare vad beträffar spann, fäste och glid. På begäran visade Niclas även tekniken för när man lägger pulver på glidytorna. Vi var lättade att den övningen funkade utan att brandlarmet utlöstes!


Med de nya vallakunskaperna drog vi på lite nytt fäste och fick godkänt av Niclas och stack ut på dagens andra pass men denna gång med magister Niclas som genomförde ca 90 min teknikträning med oss och genast kändes det mycket bättre i spåret än vad förmiddagens pass gjorde. Kvällens middag som var ugnsbakad fläskfilé och potatisgratäng satt som en smäck och när jag somnade var det som någon tryckte på en strömbrytare...klick...svart..borta.

På lördagsmorgonen fick jag nästan lite gåshud när jag tittade ut och såg solen titta fram.


Inte galet kallt utan runt -10 och bara att ge sig ut i spåret efter en stadig skidåkarfrukost. Nu med några timmars skidåkning i kroppen från fredagen och inte beroende av elljusspåret kunde vi ta oss an de lite längre spåren och det var riktigt nice.


Eftermiddagspasset la vi också så att vi kunde sticka iväg på de längre spåren innan mörkret la sig. Enormt fin åkning och lite magiskt när solen gick ner och den sista sträckan blev i månljus med lite hjälp av Leffes pannlampa. Även denna kväll var jag extremt lättsövd och efter bastu och pulled pork till middag och några glas rött tryckte någon på strömbrytaren och kontakten med omgivningen bröts ZZZZZZ...

Idag var det uppstigning, schysst frukost, urstädning av stugan och sedan iväg till det femte och sista passet på tre dagar. Just nu i bilen och har passerat Gävle. Riktigt mör i kroppen, framförallt lår och ljumskar har fått sig en rejäl omgång :). Längtar massor efter mina tjejer nu och det ska bli fint att komma hem :)!

Tack till gänget som varit med i helgen - Roger, Mats, Katarina, Leif och Micke.

Avslutar med en selfie tagen i solnedgången vid toppstugan


Ha en skön söndagskväll!