Årets upplaga av Vansbro Triathlon...

...blev för mig en helt annan upplevelse än förra årets. Hejaklacken var på plats...


...men i år var det inte 25 grader varmt och sol så det var regnponchos som gällde. Är så imponerad av familjen som hänger med på mina uppåg och hejar på mig oavsett väder och vind :). Alltså ett stort tack och massor med kramar till Malin, Ebba o Alice!

Det var alltså ett riktigt osannolikt väder och vid pre-racemötet två timmar innan start meddelades det att simmomentet utgick och ersattes av 6km löpning. Med endast 8 grader i luften och drygt 14 i vattnet skulle risken för avkylning vara alltför stor för många när de gav sig ut på 9 mil cykel efter att ha simmat. För min del var det nog rätt bra för jag var så jädra frusen efter cyklingen att fötterna inte ens kändes som kroppsdelar. På bilden nedan förbereder jag mig i växlingsområdet för inledande 6km löpning. Håller precis på att kränga av mig SKIDJACKAN!


Gick fint på den första löpsträckan och jag tuggade på i regnet på det fina elljusspåret och var fint uppvärmd till cyklingen. Bytte vindjackan mot regnjacka och började trampa på.


Hade fått låna en för dagen klockren cykelhjälm av Johan med ett fåtal lufthål i och ett riktigt bra visir. Hjälpte till att hålla värmen om skallen :-0! Vid första vändningen så låg jag faktiskt riktigt nära min måltid som var att hålla 29km/h i snitt. Vem vet det kanske var de schyssta hjulen jag lånat av Dave som gjorde en del av jobbet :). Efter vändningen tog vinden i och jag tappade lite av tempot och hamnade på knappt 28 i snitt när jag gick in för T2. Det kändes som det tog en evighet att bli klar för löpningen för fötterna var helt borta och händerna funkade knappt när jag skulle byta skor. Det var iaf hur skönt som helst att få på torrt på fötterna och jag gav mig iväg. Det var som att springa med skridskor dvs ingen som helst löpkänsla, bara stumt och när jag fick syn på min hejarklack bara efter några hundra meter var jag faktiskt nära att kliva av. Men då dök det upp i huvet som jag o Coach Roger brukar snacka om "DNF is not an option"! Tänkte att jag kör på lite och ser hur det utvecklas. Efter ca tre km så började jag ana en viss känsla i fötterna och nu var det bara att ta kilometer för kilometer. Höfterna var helt ok men löparknät på vänster sa ifrån direkt på löpningen så jag fick jobba en hel del med att acceptera smärtan och köra på. Vet inte om kylan gjorde att kroppen fungerade som den gjorde men jag ville bara inte bryta och lyckades sätta mig över smärtan och bara fortsätta. Blev ett par gånger med lite promenerande i samband med energidepåerna och sluttiden blev ju inte min bästa halvmara kan jag lova ;). All smärta och känsla av obehag försvann dock när jag väl i mål på tiden 6:12 möttes av hejarklacken och för någon minut var jag varm som jag låg på en badstrand i gassande sol :).


Efter en varm dusch och påfyllning med mat stack vi till vandrarhemmet i Äppelbo och gjorde iordning varm GLÖGG! Malin hade varit så fyndig att hon skaffat en flaska under dagen och jag lovar att det värmde gott. Blev inga bekymmer att somna på kvällen och hejarklacken fick sig ett gott skratt för jag pratade ordentligt i sömnen direkt jag slocknade :).

Ett stort tack till alla som peppat på Facebook och till min fantastiska familj som följer med på lopp och servar och sprider glädje. Även ett stort hurra för alla funktionärer på Vansbro Triathlon som hejar fram alla deltagare. I år var det extra behövligt :)!


Ha en skön söndagskväll!


- Posted using BlogPress from my iPhone

För lite av det mesta...

...känns det som det blivit sedan februari ungefär. Ja jag menar då träning så klart...Trots att våren inte riktigt blivit som det var tänkt avseende träningsdos så är jag grymt sugen på att sticka upp till Vansbro nästa helg och köra järnet och slå min tid från förra året då jag körde mitt allra första triathlon :). Efter en simning som var katastrofal och en cykling som var halvdan så blev iaf löpningen förra året helt ok. Rumlade i mål på tiden 6h22min och nu ska jag kaxa upp mig rejält och har efter diverse beräkningar bestämt mig för att i år gå in under 6h. Borde kunna funka om väderförutsättningarna i år kommer vara liknande förra årets. I år ska jag simma på 45min, cykla på 185 min och halvmaran ska jag bara ta på 120 min. Att jag törs vara så kaxig beror på att jag trots allt har ett år till av träning i kroppen och en hel del mer erfarenhet om mig själv och hur jag funkar både tränings- och tävlingsmässigt. Så här en vecka innan loppet blir det inga längre pass utan bara hålla igång kroppen lite och försöka sova bra och äta ordentligt. Var ute på ett litet intervallpass på cykeln idag och även om det gick lite sisådär med flåset så känns det bra i sadeln :). Med löpning har jag legat väldigt lågt med distanspass efter Stockholm Marathon eftersom det slet ordentligt på mina höfter. Har faktiskt bara blivit pass på 7km och jag tror det varit ett bra val eftersom jag nu känner mig i princip återställd efter maran. Ingen större idé att gräma sig över att upplägget inte blivit som tänkt utan istället försöka anpassa mig efter de förutsättningar som nu råder :).

Ha en skön söndagskväll!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Blev en hyggligt bra...

...träningssöndag idag. Gnuggade gruset ur ögonen och utfodrade familjen och sedan stack jag iväg till Älvsjöbadet för årets första utomhussimning. Ja det är verkligen dags för det med tanke på att det är Vansbro Triathlon om lite mindre än två veckor :-0! Kändes skapligt när jag klev i vattnet och det var inte särskilt trångt kl 10:00 bortsett från en entusiast som la längd efter längd bakom sig. Fick dock en smärre chock när jag körde huvudet under vattnet och upplevde en helt annan kyla än vad resten av kroppen kände som befann sig i våtdräkt. Körde lite fegsim med huvudet ovanför vattnet två längder men sen var det bara att gasa på. Gick över förväntan faktiskt och jag tuggade på ca en halvtimme innan jag tyckte första utesimmet för säsongen var klar. Otroligt skönt att känna att frisimmet är det naturliga simsättet nu och jag var riktigt nöjd efteråt även om bilden kanske säger annat...


På eftermiddagen var jag fortfarande rätt träningssugen så jag drog på mig löpargrejerna för att testa höften på Malins sjua. Har ju varit i ganska dåligt skick efter Sthlm Marathon och HalvVättern så det har känts lite sisådär och jag har faktiskt varit rätt bekymrad över hur det ska gå framöver. Var hos Chiropraktor-Yvonne i torsdags och hon undrade vad det var för krampande muskler jag hade i skinkorna...Hon var inte direkt försiktig i sin behandling och det var faktiskt en liten tår som rann i ögonvrån på mig när hon körde in en armbåge i sätesmuskulaturen. Blev sedan ordinerad ordentlig stretch framförallt innan löpning. Har testat två pass på vardera 7km i veckan som gått (innan Yvonnes brutala framfart över mitt säte) och det var sådär kan jag väl erkänna. Idag var det glädjande nog annan spänst i löpsteget och jag dristade mig att köra i dryga 5-tempo och det gick väldigt bra :). Visst var jag lite stel men inte alls med samma obehagskänsla som tidigare i veckan :). Fortsätter nu säsongen med att bara underhålla dem form jag lyckats uppbringa så här långt och något riktigt långpass blir det nog inte förrän Vansbro Triathlon 28:e juni.

Ha en skön söndagskväll!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Inte en dag för sent...

...kom jag då äntligen ikväll ut på första löprundan sedan Sthlm Marathon. Tog fysiskt en del stryk av de 42km löpning förra lördagen och har faktiskt dragit mig lite för att sticka ut och springa. Det var något som hände i högra höften på maran som fick mig att ta det lite piano. Har en tid hos Naprapat-Yvonne i morgon så hon får göra en bedömning av vad det kan vara. Kändes iaf hyfsat på Malins sjua ikväll och jag lunkade på i ett 5:45-tempo men visst är jag stel och känner mig inte som en tonåring direkt. Den här helgens 15 milsrunda på cykel hjälpte väl också till med lite med att spä på stelheten lite. Knepigt nu när säsongen är igång och träningen mellan loppen blir lite sisådär. Hur som helst var det skönt att lufta benen lite och känna att det funkade :). Drygt två veckor kvar tills det är dags för halv Ironmandistans på Vansbro Triathlon och sen en vecka till innan jag och Malin ska köra tredje delen av Halvklassikern som för oss blir 1500m simning i Dalälven :).

Ha en skön onsdagskväll!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Vilket jädra bra team...

...jag och Malin var på HalvVättern igår.


På lördagseftermiddagen stack vi ner till Linköping med våra vänner David och Nina för att ha lite närmare till starten i Motala 09:40 på söndagen.

Vi var i mycket bra tid till starten och var inte ensamma direkt...


...Ca 7000 pers som skulle starta. Hur bra planerat som helst av arrangören och ca 40-50 pers släpps iväg med ett par minuters mellanrum.

Vi hade som målsättning att vara riktigt nöjda om vi gick i mål under 6 timmar. Första milen hade vi sällskap av David och Nina men släppte dem sedan då de hade tuffare målsättning än vad vi hade. Efter de 3 första milen såg det riktigt bra ut och vi låg på ca 28km/h alltså god marginal för sub 6. Men då fick Malin helt plötsligt ont på ställen hon aldrig känt av tidigare även på längre distanser. Vi gick i depå och tog av lite vindkläder och sedan började klättringen uppför och vi beslutade oss att ta det lugnt. Jag är inte sen att erkänna att jag var rätt sliten efter förra helgens Stockholm Marathon så lite lugnare tempo gjorde inte så mycket. Efter stigningen och en bit på platten hade vårt snittempot sjunkit drastiskt till 22.9km/h och målsättningen fick också ändras till att ta oss i mål över huvud taget. Men så helt plötsligt vände det och Malins känningar försvann och jag var lite piggare. Sakta men säkert höjdes tempot och efter kanske 2/3 av loppet var vi uppe i 25.2km/h och jag sa att vi faktiskt hade möjlighet att klara det på sub 6. Vi tuggade på och struntade i depåstopp bortsett från den sista eftersom vattnet var helt slut. De sista milen in till Motala växte pannbenet några millimeter till och slet som tokar. Snacka om härlig känsla när vi rullar i mål på 5:55:50 och Malin har så mycket endorfiner att hon spurtar på upploppet :)!

Det blev en riktigt bra helg tillsammans och stort grattis till Malin som gjorde sin första 15-milare och det på målsättningstiden och till David och Nina som tog sig i mål på sub 5!

Nu vila några dagar sedan måste jag ta tag i simningen för om mindre än en månad är det Vansbro Triathlon :).

Ha en skön måndag!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Medaljens framsida...

...känns det lite mer som man kan kalla det idag när loppet sjunkit in lite och kroppen var så pass fräsch så jag kunde cykla tor jobbet :).



Först nu reflekterar jag även lite och inser att jag i lördags sprang längre än vad jag tidigare (läs för 3 år sedan) tyckte var långt att cykla. Måste stanna upp lite oftare och titta tillbaka lite hur det var för 4 år sedan. Jag var i absolut riktigt dåligt skick och idrottande och motion var långt långt borta för mig. Det går att göra radikala förändringar och jag tror knappt det är möjligt att jag i början av min resa med stapplande steg och tårar i ögonen tog mig upp för trappen hemma efter bara några kilometers löpning.

Kommer nu i alla fall låta kroppen läka några dagar till innan jag drar på mig löpardojorna. 4,2 mil sliter nog mer än vad det bygger upp även om pannbenet blev avsevärt kraftigare ;).

Ha en skön måndagskväll!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Mycket märklig känsla...

...har jag efter gårdagens premiär för Marathondistansen. Det är förresten flera känslor som brottas om att ta plats i mig. Har nu drygt ett dygn efter målgång ändå börjat landa lite efter den 42195 meter långa löpningen jag genomförde igår. Lite knepigt är det dock att hantera glädjerus, smärta, trötthet och tomheten som uppstår efter ett genomfört långlopp.

Vädret kunde nog inte ha varit bättre än vad det var. Regnet strilade ner strax före start men ungefär när startskottet ljöd så var det som att någon stängde av duschen och det blev uppehåll. Stundtals bjöds det även på solglimtar och loppet började riktigt bra. Efter ca 2 km började det bli lite luckor och det gick att springa efter eget tempo. Försökte hålla mig mellan 5:20-5:30 och det fick galant fram till halvmaradistansen som jag gjorde på 1:55. Kändes riktigt riktigt bra och tanken om att genomföra hela loppet på sub 4 timmar verkade helt realistiskt. Tyvärr så hann jag bara springa 4km till så kom det som en blixt från klar himmel en känsla av att en kniv kördes in i höger höft och vänster knä. Jaha ja vad gör jag nu? Hade det varit träning hade jag lagt av direkt men nu befann jag mig mitt i Stockholm Marathon och var fast besluten att genomföra loppet. "DNF is not an option" tänkte jag och joggade vidare. Tempot sjönk rejält och nu var jag förvånad för varje km som visade under 6-tempo. Vid 30 km hade jag vansinnigt ont men fick där syn på min familj vid Kungsträdgården som jag bara var tvungen att krama om lite. Efter det rumlade jag vidare mot Slussen och där var jag tvungen att stanna och stretcha ut höft och knä. Förstod då också att jag kunde glömma sub 4 timmar. Nu var det fokus på att försöka tänka bort det onda och jogga på så gott det gick. På NorrMälarstrand blev jag omsprungen av en löpare utklädd till Dalmatinerhund och trots det gick det bara inte att öka tempot ;). Jag hade hur mycket ork som helst men lyckades inte övervinna smärtan. Det var dock många som hade det betydligt värre än vad jag hade det. Haltade uppför Sturegatan och nästan framme vid Stadion ser jag en stackare som blir omhändertagen av sjukvårdare och lagd på bår. Så himla nära målet, kan inte ha varit mer än 700 meter kvar till medaljen för honom.

Att sedan komma in på Stockholms Stadion och mitt i folkmassorna få se mina tre tjejer blev lite väl känslosamt och det darrade till i hakan och en liter tår anades i ögonvrån. Efter målgång hade jag sån vansinnig tur att jag fick tag på MarathonÅke och hans kompisar som ordnat med duschar bara ett hundratal meter från Stadion. Uppförsbacke på vägen dit men Åke som inte bara gjort ett superlopp utan nu sköt han även på mig i uppför så att jag skulle klara det. Duschen var den näst skönaste jag haft (kom faktiskt efter duschen efter Siljan runt 2012). Efter uppfräschning lyckades vi ta oss till restaurang Vapiano där vi fyllde på med asgod mat och självklart ett glas bubbel :).


Stelheten i benen slog till med full kraft när vi kom hem och jag hade stora svårigheter att ta mig fram. Ett riktigt asgarv blev det i alla fall när döttrarna resonerade kring de som kom före mig i mål och bortsett från vinnaren så var det två bananer, en kanin, en stins och den där rackarns dalmatinerhunden :).

Natten har verkligen varit sisådär men jag är otroligt glad att jag genomförde loppet. Vet nu mer om hur min kropp kan fungera på denna distans och hittade ett gäng svaga punkter att jobba vidare på. Men nu laddar jag om och ser fram mot nästa helg då Malin och jag kör 15 mil HalvVättern tillsammans :). Längre än så kikar jag inte idag men betydligt tuffare utmaningar väntar längre fram än vad gårdagens mara bjöd på :-0!


Stort grattis till alla som fick den coola medaljen igår och ett särskilt grattis till Åke som putsade sin tid från förra året ordentligt! Ett jättetack till alla som peppar och gratulerar på FB - det betyder väldigt mycket för mig när jag är ute på äventyr i idrottens magiska värld :)

Ha en skön söndagskväll!


- Posted using BlogPress from my iPhone