Kunde liksom inte riktigt...

...hålla mig längre. Skavsår kan dra åt helvete tänkte jag för med ett kanonväder med gnistrande snö och solen på väg upp måste ju bara utnyttjas. Tog därför fram saxen och klippte bort överflödsskinnet runt skavsåret och smaskade på ett compeed-plåster och sedan var jag redo. Åke kom förbi strax efter 11 och vi styrde löpardojorna mot Liljeholmsbron kändes riktigt bra redan de första kilometrarna och en halvmara kändes som helt klart ett bra val. Efter Liljeholmsbron valde vi att utforska några för oss osprungna kilometer så vi tog vänster och sprang längs vattnet i solskenet ut på och runt Reimersholme - fantastiskt vackert och fortfarande full med energi. Vi passerade milen på 54 min och fortsatte mot Tantolunden där det blev ett stopp på de fräscha och varma toaletterna (på riktigt) innan vi drog på bort mot Eriksdalsbadet. Det var många ute i det vackra vädret både löpare och andra fotgängare. Framme vid Skanstull såg jag att vi behövde ta en liten extra sväng för att få ihop 21k så vi kutade bort mot Blåsut med en hel del syra i benen efter stigning upp till Globen nerifrån Skanstull. När vi tog av ner på Enskedevägen slog gps om till 15k och vi hade bara 6k kvar. Vantarna jag hade på mig var sjöblöta av svett och nu började temperaturen falla en del och jag kände hur lädret i vantarna började stelna till av kylan. Efter 16k hände något jag inte varit med om tidigare, nämligen att Åke ville gå! Åke den outtröttlige hade gått torsk på energi och fick känna på väggen. Tempot sänktes ordentligt och jag lovade att han fick gå i uppförsbackarna (snällt eller hur ;)). Efter en stund kom den vimmelkantige löparen på att han ju hade Dextrosol i en ficka så han tryckte i sig det och vi fortsatte lugnt och fint. Typiskt nog behövde vi ta en lite avkrok till för att få ihop halvmaradistansen men Åke var lugn och beskedlig och orkade nog inte säga emot. Precis när vi svänger in på Åkes gata slår gps:en om till 21k och framme vid hans hus high fivar vi och jag kutar vidare hemåt. Det lilla vatten jag hade kvar i flaskan hade börjat frysa till is och mina vantar var nu helt stela av kölden. Mycket nöjd med dagens runda kröp jag ner i ett varmt bad där jag serverades en mugg glögg av Ebba :)

Hade inga som helst känningar av skavsåret - compeed är ju helt magiskt. Har mest använt det i förebyggande syfte tidigare men nu vet jag att det funkar även som skinn när det vanliga skavts bort :) Något annat som är, om kanske inte magiskt, så i alla fall en riktigt bra löpargrej - FlipBelt. Är som ett elastiskt tight bälte med smarta fickor där man kan lägga telefon, nycklar etc. så slipper man ha grejerna rassla runt i fickor i väst eller jacka.

Är nu så där härligt trött som man kan bli när man ansträngt sig lite en härlig dag så nu är det bara en fråga om minutrar innan John Blund viskar god natt ;)

Ha en skön söndagskväll!

"Kroppen är en märklig...

...plats där man alltid är..." Ett citat som dyker upp i tanken då och då. Det kommer från ett barnprogram vi ofta tittade på när barnen var små "Kött på benen" hette programmet. Jag tycker att jag utsatt kroppen till att klara av en hel del de senaste åren men en liten promenad i förrgår på en mil satte kroppen på paus (i alla fall från löpning och promenad). Ett dåligt val av skor är anledningen. Satte på mig ett par gamla trotjänare av lite kraftigare modell eftersom en del av promenaden skulle ske i terräng. Nu sitter jag här med ett köttigt skavsår på hälen och har ställt fram dessa skodon vid dörren för att fraktas till en sista vila i soptunnan.

Blir inget långpass idag...spar mig till nyårsafton och drar då på ett compeed och joggar ut det gamla året :).

Idag ska jag hälsa på en annan kille som garanterat tycker att kroppen är en märklig plats. Det är då pappsen jag syftar på. Han gjorde en by-pass-operation för två månader sedan och fick även en pace maker insatt. Sedan hann han bara vara hemma en kortare tid innan nästa bekymmer knackade på. Han började hastigt svullna och fick svårt med andningen. Blev då en sväng till läkare som kunde konstatera vatten i lungorna och hjärtsvikt. Ganska allvarligt och han har nu tillbringat julen på sjukhus med några timmars permis på julafton. Idag skulle hela familjen ha träffats för lite fortsatt julfirande men det kommer av sig på grund av fler kroppar som trilskas. Yngsta dottern och frun insjuknade igår eftermiddag med feber och smärtande kroppar. De är ganska spaka idag och önskar nog att de var på en "annan plats" idag.

Ja ja vad är väl en bal på slottet. Vi fortsätter julledigheten med våra krämpor och hoppas att kroppen snart är en plats där vi kommer trivas bättre :)

God fortsättning på er!

Ibland behövs det tydligen inte...

...så mycket för att jag ska bli riktigt trött och det grusar sig i ögonen och jag längtar efter John Blund strax efter 22. Har varit liggandes i bedrövlig halsont och hosta i fyra dagar och kände att det igår kväll äntligen vänt. Därför bestämde jag mig för att följa med och titta på dotterns juluppvisning med Hammarbygymnasterna och gå på en liten glöggtisställning på eftermiddagen. Detta var väl tydligen det jag klarade av idag för nu är ögonlocken tunga som bly och jag sover förmodligen sött alldeles strax. Förhoppningsvis är jag så pass ok i morgon att det kan bli en promenad av lite mer ansträngande variant för nu är det dags att friskförklara mig själv :) hoppas verkligen på några kortare joggpass i kommande vecka

Ha ett fortsatt trevligt luciafirande ni som orkar hålla ögonen öppna en stund till ;)

PS. Jättekul att få vara med i Itrimtidningen och berätta lite om min resa de senaste fyra åren.

http://www.itrim.se/contentassets/8f54f97f3d4b4405ac7cabbb6f3714a0/tidning_18_webb.pdf

Det var väl sjutton också...

...men tyvärr är det så. Kände mig rätt låg förra veckan och orkeslös och nu är det ett faktum - ont i halsen och hosta djupt ner i luftrören. Ingen feber men absolut träningsfritt blir det tills dess att jag känner mig 100 igen. Blir alltså ingen crazy tuesday med intervaller i morgon heller. Jag hoppas verkligen att detta är snabbt övergående. Tur att det inte hade dragit igång igår för då hade jag missat den härliga eftermiddagsträningen med tre pigga glada tjejer :). Alice är just nu med i ett forskningsprojekt på Astrid Lindgrens barnsjukhus där en studie görs av barn och deras träning. Vi var för drygt en vecka sedan och gjorde testar som visade hennes aktuella fysiska förmåga med bl.a. VO2-maxtest och noggrann undersökning av hjärtat. Så här cool såg hon ut på testcykeln 

Under tre månader ska hon nu utöver den schemalagda gymnastikträningen ytterligare klämma in 2x45 min konditionsträning per vecka och jag har glatt erbjudit mig att vara med på ett av dessa pass i veckan. Vad kunde då vara bättre än ett härligt pass i Hammarbybacken tänkte jag och fick med mig döttrarna och en kompis till dem. Jag blev superimponerad av alla tre tjejerna som gav sig på backen upp och ner tre gånger samt en joggingrunda runt backen. Även om de flåsade ordentligt och det stundtals var ordentligt jobbigt så skrattade de och hade riktigt kul. De var även riktigt imponerade av utsikten från toppen av backen. Mörkt ute och hela Stockhom upplyst är faktiskt rätt häftigt. Att det var lite spännande med pannlampor och reflexer gjorde inte det hela sämre :)

Nu bara måste jag bli kry till på söndag för backen har redan efterfrågats :)

Ha en skön måndagskväll!