...blev det. Tog på mig "findojjorna" så det fick bli spåret istället och det ställde ju till med bekymmer...Tänkte att 3,3km kunde vara lagom för att få bukt på de stela låren men där spåret delar sig och man jan fortsätta på 6:an så började förhandlingarna. Hjärnan sa att det "3,3 blir bra" men kroppen sa "jag tycker vi fortsätter eftersom det är nu det börjar kännas bra". Kroppen vann förhandlingarna och det var ju bra för efter drygt 4 km började det faktiskt kännas schysst och sista kilometern kändes riktigt bra. Det gick inte fort men det var ju inte heller syftet utan det var ju att bli lite mindre stel. 6 km på 38,02 med ett snittempo på 6.20 och snittpuls på 155. Så här efteråt med en kopp kaffe på altanen kan jag konstatera att jag är inte längre vig som ett kassaskåp utan faktiskt är lite mer rörlig men ont det gör det lik förbaskat...;)
Strax dags att ta sig an oljningen av trädäcket.
- Posted using BlogPress from my iPhone
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar