...jäkligt svår att ta på. Det känns tomt, är lite euforisk ena stunden och nästan lite deppig den andra. Framförallt är jag vansinnigt hungrig och skulle kunna sluka en kebabrulle i ett nafs men just nu sitter jag på en fullpackad SL-buss och det är dåligt med matställen här...
Träffade på min gamla klasskompis Evelina som jag tror till stor del hjälpte mig att hålla ett tempo som var rimligt - tack :)!
Efter 7 km kände jag mig urstark och sista kilometern sprang jag på 4.35...gaaaahhhh. Det brände en del låren då kan jag säga. Inget fel på flåset någon gång utan det kändes bra rätt igenom hela loppet. Mer muskler på rätt ställen så kan jag springa både längre och snabbare.
Löpning is the shit :)!
Ha en fantastisk onsdagskväll
- Posted using BlogPress from my iPhone
Vilken prestation !
SvaraRaderaTack - jag är faktiskt benägen att hålla med. Tänk vilken utveckling jag varit med om sedan i höstas. Kunde inte ens springa 5km utan att promenera emellanåt.
SvaraRadera