...hänga med i de andra grabbarnas cykeltempo hade jag bestämt mig för! Jag är väl inte direkt ointelligent men har tydligen ibland en liten övertro på mig själv. Eller så vill jag bara helt enkelt...Men vid andra gången det kändes som någon stängde av soppatillförseln till min motor så "nyktrade" jag till och förstod att det inte skulle funka idag heller. Båda gångerna så låg pulsen på dryga 170 och det kändes verkligen som bensinen tog slut...soppatorsk helt enkelt. Johan, Dave och Per trampade på som om de var helt oberörda medan jag knappt kunde ta ett tramptag till. När min puls masat sig ner till under 160 funkade motorn igen och det gick fint men så snart jag var över 170 så var det stopp igen...Jäkligt jobbig känsla att vilja men inte kunna. Måste dock ta Johan på orden och vänja mig vid tanken att det tar tid. Inte riktigt min grej det här med att vänta och har en del att lära där. Det får helt enkelt ta tid...Det är ju trots allt min första säsong på cykel. Riktigt intressant att se skillnaden i puls och uthållighet på cykel jämfört med på "apostlahästarna". Vid löpning kan jag ligga betydligt längre stunder på puls över 170 utan att få "soppatorsk".
En riktigt skön runda på 37 k blev det på cykeln och även om det blåste en del så var det betydligt mildare vind på kvällen än vad dagen hade bjudit på. Ska bli intressant att erfara hur det känns i kroppen i morgon efter två veckor i fysisk dvala ;). Tack för en fin runda säger jag till grabbarna :)!
Ha en skön natt mellan söndag och måndag ;)
- Posted using BlogPress from my iPhone
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar