Var rätt tungt att...

...ge sig ut på en runda strax efter sju nu på morgonen. Semestern har gett mig nya vanor. Drygt två veckor tog det att "komma ner". Nu känner jag mig för den sakens skull inte som en urvriden trasa utan hyggligt fylld av energi och glädje :). Känslan av smärta i benhinnan har lagt sig betydligt. Massage i kombination med omväxlande kalla omslag ser ut att ge resultat. Väntar dock ett tag innan jag ger mig på längre pass. Får bli lite kortare varianter och ungefär varannan dag den här och nästa vecka och sen får vi se...

Idag tog det en hel kilometer innan kroppen förstod att vi faktiskt var ute och sprang och inte låg kvar i sängen. Kändes som jag befann mig i ett rum fyllt med honung och stora gummiband fästa i en vägg som försökte hålla mig kvar. Jag trodde det var fel på min Garminklocka först men insåg att jag faktiskt inte var riktigt vaken. Andra till femte kilometern var jag i alla fall med på banan och kunde njuta av rundan som både idag och i förrgår inte skedde på asfalt utan i terräng :). Slutade med ett 5.15-tempo i snitt. Jag är inte alls van att springa i terräng utan har betydligt större erfarenhet av att tugga asfalt. Ska nog försöka mig på att lyxa till det med lite mer terräng för det är förbaskat skönt samt att det behövs nu när Halva Lidingöloppet närmar sig med stora kliv. Sista delen i Klassikerhalvan för mig :). Kan inte låta bli att reflektera över att jag faktiskt tog mig an den utmaningen och att 75% av den faktiskt är avverkad. Har på köpet fått ett helt nytt "jäklar-anamma" :)!

Idag väntar vi besök och det ska bli jättetrevligt att få gäster :). Vädret är inte det bästa idag men jag får ta fram bilden nedan och igen njuta av kvällen vi hade igår som inbjöd till ett spontandopp med tjejerna. No more Mr Badkruka som ungarna tidigare kallat mig :)!


Ha en skön torsdag

- Posted using BlogPress from my iPhone