Jullöpare blev jag trots...

...att jag inte trodde det själv. Jag menar såklart inte en sån där tyggrej som man lägger på bord och andra horisontella ytor utan någon som tar sig ut på en löprunda i juletider. Trots den senaste tidens brist på motivation tog jag mig alltså ut på en liten runda på eftermiddagen. Kände att jag bara måste ut. Hade ont i kroppen och kände mig allmänt håglös. Vips så bar de känslorna borta :). Drog på mig löparutstyrseln inklusive asful reflexväst och hade ingen aning om vart eller hur långt jag skulle springa men springa skulle jag. Började med att bara komma igång och tog mig mot Stureby. Tog där av ner mot Svedmyra och det kändes riktigt tungt och framförallt stelt. Efter ca 20 min framme vid ICA BEA i Svedmyra började det släppa och jag passerade en annan jullöpare. Backen upp från BEA bort mot Bandhagen upplevdes helt ok faktiskt. Glad över att stelheten var borta och att löpsteget inte kunde förknippas med elefantliknande isättningar sprang jag vidare och vek vid Bandhagen av mot Högdalen. Nådde 6k vid Högdalen och kände mig fräsch så jag fortsatte mot Rågsved och vek av ner mot Magelungsvägen och började jobba mig hemåt. Lite tungt i Gustafssons backe men det gick och jag hade inga känningar av trötthet eller ont någonstans. Rumlade in på tomten (inte han med röd luva utan platsen där huset står) och stannade klockan på 55 min riktigt nöjd med mitt infall att bli jullöpare :). Kommer förhoppningsvis att bli någon mer runda nu under den korta julledigheten.

Ha en fantastisk jul!

Affe