Vi packade in all utrustning och oss själva i bilen på torsdag förmiddag och styrde ner mot Kalmar med riktigt mycket fjärilar i magen.
Jag vet inte hur många gånger döttrarna frågade mig om jag var nervös. Lika många gånger har jag nog svarat att ja nog är det lite pirrigt.
PRE RACE
Redan på torsdagen drar det igång. Registrering ska göras genom att visa upp tävlingslicens och legitimation. Först därefter får man sin nummerlapp, och klisterlappar till utrustningen tre påsar i olika färger (en blå för cykelgrejer, en röd för löpargrejer och en vit för kläder att ha efter racet). Jag fick även ett band runt handleden som måste bäras ända fram till lördagen när allt är klart.
Efter att bandet sitter på armen och registreringen är klar är det bara att sticka iväg på Pre Race-möte. Där de viktigaste reglerna gås igenom och man blir serverad pasta och kyckling.
Världens stämning på mötet och i år en väldigt känslosam hyllning till Lena Karlsson från Eskilstuna som förolyckades under träning denna sommar. Lena skulle ha kört sin 18:e Ironman nu i Kalmar och var känd för att alltid "Race with a smile" vilket gav mig ett bra ledord inför lördagen. Efter mötet snurrar det bra i skallen och det är bara att ge sig av hem till Linda där vi bor och börja gå igenom utrustning och packa i rätt påsar. Sov sedan otroligt bra natten mot fredagen. Upp i ottan då det anordnades gemensam simning i Kalmarsund. Jag och Åke var på plats strax före sju och plaskade ihop ca 1000 meter.
Några kallsupar senare konstaterade jag att formen kändes bra men att jag skulle behöva imskydd till simglasögonen och INTE glömma att stoppa i öronproppar på lördagen. Efter simmet var det dags att hem och packa ihop påsarna och cykeln för att checka in dessa i växlingsområdet. Med över 2000 cyklar och dubbelt så många påsar gäller det att det är ordning och reda vilket det även var. Allt numrerat och cykelgångarna tydligt märkta med bokstäver.
Nu var det bara att försöka använda resten av fredagen till att äta och vila så mycket som möjligt. Trodde det skulle bli svårt att somna på kvällen men det gick otroligt bra och jag fick en mycket bra natt :).
RACE DAY
Klockan ringde vid 05:00 och Malin skjutsade in mig och Åke till växlingsområdet där vi la i de sista pinalerna (mackor och wienerbröd) i växlingspåsarna.
Därefter ombyte och nervöst inväntande av starten på simmomentet.
Eftersom simningen har varit lite av ett läskighetsmoment för mig så självseedade jag mig i gruppen 1h35min för att minska risken att bli översimmad och få negativa vibbar. Det visade sig vara ett helt rätt beslut och simningen blev lite av ett halleluja-moment. 21 grader i vattnet, ingen imma på glasögonen, månen på väg ner och solen på väg upp. Simmade in på 1h31min och var hur nöjd som helst - Race with a smile :)! Upp ur vattnet och tog god tid på mig för att inte missa något som jag skulle komma att få ångra under cyklingen. Efter 12 minuter var jag uppe i cykelsadeln och styrde mot Ölandsbron och det var en mäktig upplevelse att cykla över den. De 12 milen på Öland gick fint, en hel del motvind när ön korsades från östra sidan på väg tillbaka till fastlandet men bara att anpassa kraften och farten till det så gick det fint. Väl tillbaka till fastlandet kom ett hyggligt kraftigt regnväder som höll i sig kanske en halvtimme så att man piggnade till en del ;). Sen kom solen igen och att döma av bilden nedan så visar den att även cykelmomentet präglades av - Race with a smile :)! Tiden för cyklingen landade på 6h51min.
I växlingen till löpningen så kände jag mig inte sliten men matt och intelligensnivån kändes klart under det normala. Hade inte velat göra högskoleprovet just då kan jag säga. Lyckades ändå tejpa fötterna och byta till torra strumpor och få på mig löparskorna. Tryckte även i mig två mackor och ett wienerbröd innan jag gav mig ut på den 42,2km långa löpningen. Hade ingen aning om när smärta i knäna skulle dyka upp men jag fick till ett skapligt löpsteg ganska omgående och det kändes otroligt bra. Var tvungen att hejda mig själv efter ett par km då jag märkte att jag sprang alldeles för fort för att hålla genom hela maran. Taggade ner ordentligt och det visade sig vara helt rätt tänkt. På andra varvet fick jag sällskap av Håkan, en klubbkamrat i SPIF Triathlon. Vi hade så jäkla trevligt och vid ca 26km såg jag ut så här - Race with a smile :)!
Håkan låg ett varv före mig på löpningen så vi tackade varandra för trevligt sällskap och medan han sprang i mål stack jag ut på mitt sista varv. Tog det verkligen lugnt och njöt av allt. Det går inte riktigt att beskriva den otroliga känsla som det var att springa genom Kalmar och den fantastiska publiken som fullkomligen lyfte mig fram! Ett par hundra meter från målgången brast det en stund för mig och det darrade till i hakan och ett par tårar pressades ut i ögonvrån. Ingen smärta utan bara ett fantastiskt lyckorus och ett känslotillstånd som är obeskrivligt! Att sedan komma in i målområdet och höra speakern säga "Alf - You are an Ironman" är också svårt att uttrycka i ord hur det kändes men Race with a smile kan väl kanske passa :)!
Marathonrundan tog 4h55min och efter 13h48min på banan nådde jag mitt stora mål för i år - att bli en Ironman. Stort tack till min fantastiska familj och släkt som stöttar och tror på mig. Tack Marre och Fredrik för alla tips ni delar med er av ni är grymma Ironman båda två! Tack Åke för superbt sällskap på resan du är också en grym Ironman! Håkan ett extra tack till dig för sällskapet på varv två på löpningen, din erfarenhet lärde mig mycket och var till enorm hjälp efter du gått i mål. Linda, Malte, Cocco och Ludwig tackar jag och min familj för peppning och boende under helgen! Slutligen ett stort tack till ALLA som peppat, uppmuntrat och gratulerat i alla möjliga kanaler som FB, bloggen, sms, telefon, IRL etc.!
Ha en skön fortsättning på dagen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar