Kunde liksom inte riktigt...

...hålla mig längre. Skavsår kan dra åt helvete tänkte jag för med ett kanonväder med gnistrande snö och solen på väg upp måste ju bara utnyttjas. Tog därför fram saxen och klippte bort överflödsskinnet runt skavsåret och smaskade på ett compeed-plåster och sedan var jag redo. Åke kom förbi strax efter 11 och vi styrde löpardojorna mot Liljeholmsbron kändes riktigt bra redan de första kilometrarna och en halvmara kändes som helt klart ett bra val. Efter Liljeholmsbron valde vi att utforska några för oss osprungna kilometer så vi tog vänster och sprang längs vattnet i solskenet ut på och runt Reimersholme - fantastiskt vackert och fortfarande full med energi. Vi passerade milen på 54 min och fortsatte mot Tantolunden där det blev ett stopp på de fräscha och varma toaletterna (på riktigt) innan vi drog på bort mot Eriksdalsbadet. Det var många ute i det vackra vädret både löpare och andra fotgängare. Framme vid Skanstull såg jag att vi behövde ta en liten extra sväng för att få ihop 21k så vi kutade bort mot Blåsut med en hel del syra i benen efter stigning upp till Globen nerifrån Skanstull. När vi tog av ner på Enskedevägen slog gps om till 15k och vi hade bara 6k kvar. Vantarna jag hade på mig var sjöblöta av svett och nu började temperaturen falla en del och jag kände hur lädret i vantarna började stelna till av kylan. Efter 16k hände något jag inte varit med om tidigare, nämligen att Åke ville gå! Åke den outtröttlige hade gått torsk på energi och fick känna på väggen. Tempot sänktes ordentligt och jag lovade att han fick gå i uppförsbackarna (snällt eller hur ;)). Efter en stund kom den vimmelkantige löparen på att han ju hade Dextrosol i en ficka så han tryckte i sig det och vi fortsatte lugnt och fint. Typiskt nog behövde vi ta en lite avkrok till för att få ihop halvmaradistansen men Åke var lugn och beskedlig och orkade nog inte säga emot. Precis när vi svänger in på Åkes gata slår gps:en om till 21k och framme vid hans hus high fivar vi och jag kutar vidare hemåt. Det lilla vatten jag hade kvar i flaskan hade börjat frysa till is och mina vantar var nu helt stela av kölden. Mycket nöjd med dagens runda kröp jag ner i ett varmt bad där jag serverades en mugg glögg av Ebba :)

Hade inga som helst känningar av skavsåret - compeed är ju helt magiskt. Har mest använt det i förebyggande syfte tidigare men nu vet jag att det funkar även som skinn när det vanliga skavts bort :) Något annat som är, om kanske inte magiskt, så i alla fall en riktigt bra löpargrej - FlipBelt. Är som ett elastiskt tight bälte med smarta fickor där man kan lägga telefon, nycklar etc. så slipper man ha grejerna rassla runt i fickor i väst eller jacka.

Är nu så där härligt trött som man kan bli när man ansträngt sig lite en härlig dag så nu är det bara en fråga om minutrar innan John Blund viskar god natt ;)

Ha en skön söndagskväll!