Lätt upprymd är jag...

...efter dagens löprunda :) Kan det vara sant att jag börjar få upp näsan ovanför kanten på djupa svackan jag befunnit mig i så länge nu. Jag hoppas sannerligen det för idag var det fantastiskt då jag faktiskt kände lite löparglädje. Var på födelsedagsuppvaktning av svägerskan och jag hade lite försiktigt frågat om det eventuellt stod löpning på schemat för födelsedagsfirandet och det gjorde det faktiskt. Packade alltså med mig löpargrejerna och sa även till Malin att göra så. Sen var vi tre stycken som efter fikat stack ut på en liten sväng. Det blev 5k i mycket lugnt tempo och jag var så förvånad att det inte gjorde ont i benet när vi tog de första löpstegen. Ja ja tänkte jag det kommer nog...men det kom aldrig :) Visst var jag stel som ett kassaskåp men vad gjorde det när det var smärtfritt! Fick genast hopp om att kunna börja planera träning på riktigt. Nu gäller dock att jag inte drabbas av för mycket iver. Måste fortsätta ta det lugnt o fint några veckor till och hålla nere farten och inte öka på distansen för snabbt. Ska även fortsätta med mina rehabövningar. Även om de känns löjligt enkla så gör de förmodligen stor nytta. Nu blir det sänggång och jag är ytterst spänd på hur det kommer kännas i morgon bitti. Så här glada kan man se ut efter en födelsedagsjogg.


Ha en skön lördagskväll!


- Posted using BlogPress from my iPhone