13 mil slutade mars på och det syns rätt tydligt i diagrammet att det inte blev många mil vare sig i januari eller februari. Det kändes verkligen ett tag som att det aldrig skulle släppa men så vände det och jag får nu lite kontinuitet på löpandet igen :). Men visst är det motigt ibland och alla pass är inte riktigt så roliga som jag skulle vilja men jag vet att varje kilometer som blir av nu gör att dagen det är dags för marathon eller Ironman blir så mycket trevligare :). Idag blev det två löppass. I morse tog jag en liten omväg till jobbet och fick ihop 7k men när jag skulle hem tog jag närmsta vägen på 5,5k. Det var tungt och slitigt båda vägarna och jag kom på mig själv med att jag före min första Ironman förra året då tänkte att "om jag ska klara en Ironman måste jag bita ihop på de lite tyngre träningarna och kämpa på trots att det går tungt". Det jag nu tänker efter att ha genomfört en Ironman är nästan likadant för nu är det "jag har ju faktiskt klarat en Ironman så vad är det här att gnälla över - bara att bita ihop och köra!" Lite festligt hur det här med motivation funkar i praktiken :)
På distansfronten har jag nu nått fram till att ligga på 16k vilket jag gjorde i måndags och det är faktiskt bara lite kortare än var jag borde vara i dagsläget men jag smyger vidare med en liten ökning varje helg nu och räknar iskallt med att kunna få till ett eller ett par pass på 30k innan det är dags att ställa sig på startlinjen för Stockholm Marathon 30:e maj.
Ha en skön torsdagskväll!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar