En helt vanlig dag...

...där jag höll på att vika ner mig pga lite busväder!

Det var så nära, så rysligt nära att jag skulle ta ett bekvämare färdmedel än benen till jobbet idag. Det var kallt, det var blött och det blåste. Men jag har en lättviktsregnjacka, grova löpardojor och framförallt så har jag bestämt mig! Ingenting ska få stoppa mig från att ta mig till en något bättre form än den jag just nu har.

Det går fort utför när det väl börjat. Jag menar då det här med vad jag stoppar i mig för energi. Och med utför menar jag sådant som jag inte mår särskilt bra av långsiktigt. Visst kan det tyckas överdrivet att sluta med chips, jordnötter, läsk, knäckemackor i lååånga rader innan middagen men är jag nu som jag är dvs. inte en måttlighetsmänniska så blir det att välja mellan på- eller avknappen. I går slog jag på knappen för att äta bättre samtidigt som jag slog på knappen för att träna mer regelbundet. För mig går de här två beteendena hand i hand. När jag konsumerar livsmedel som jag mår bra av så blir det roligare att träna och när jag tränar regelbundet så blir det per automatik att jag äter bättre (dvs. vad jag anser vara bättre).

Känner verkligen idag i kroppen att det jag byggt upp med träningen är till en viss del färskvara. Jag har en helt galen träningsvärk i benen efter gårdagens lite kuperade joggingrunda och dagens transportlöpning till jobbet. Det som under perioder av regelbunden träning är "vardagsmat" känns nu helt crazy.

Eftersom jag tryckt av knappen för vissa energikällor så tar det ett tag nu innan jag besöker såna här ställen igen:


Men det ska även bli lite mer av det här:


Ha en fin måndagskväll!

Vad hände egentligen...

...med bloggandet?! Ja den 30:e juni var sist jag skrev ett inlägg och det har hänt både stort och smått sedan dess. En Ironman i Köpenhamn avklarad i slutet av augusti och sedan inget mer lopp eller andra större äventyr. Någon gång i början på sommaren började jag tappa sugen och fokuset. Massor på jobbet, en hel källare i huset som grävdes ut och totalrenoverades (ej klart än...) samt en hägrande Ironman som jag kände att jag inte gett den träning som jag ansåg att jag borde gjort. Det blev helt enkelt lite för mycket.

Men jag tycker om att skriva och jag känner att det är dags att ta ta tag i detta igen för att det faktiskt är kul. Det är inte bara kul att skriva utan det ger mig även inspiration till att både få mer fokus på träningen och på det jag stoppar i mig för att må så bra som möjligt.

I morse efter att ha vaknat som ett riktigt åskmoln sa min kloka hustru till mig att det kanske kunde vara en bra idé att jag tog en liten runda medan äldsta dottern var och tränade sina smågymnaster. Då hände något märkligt...Jag lyssnade på hennes ord (vilket jag ganska ofta gör) och följde hennes rekommendationer, vilket kanske inte är så märkligt ;). Nej det som hände och som jag reagerade på var känslan jag fick medan jag bytte om till träningskläder. Tänk den glädje som man ibland kan se hos en hund som ser sitt koppel plockas fram och blir sådär glad så att den viftar på svansen. Ungefär så kände jag mig när jag var klädd och klar. Iväg till Hammarbyhöjden och parkerade och stack iväg helt utan plan mer än att bara lufta mig. Lugnt och fint blev det och innan jag visste ordet av så hade jag tagit mig upp och ner för Hammarbybacken två gånger och lufsat runt i en timme på de fina spåren i krokarna vid Hammarbyhöjden och Sicklasjön. Åskmolnet jag vaknat med kring huvudet var som bortblåst och en skvätt färgfilm hade ersatt det. Hade torr tröja med mig och bytte om när jag kom tillbaka till bilen och sedan gick jag och Ebba och tog oss varsin välförtjänt after training kaffe :)


Jag hoppas nu att jag så smått börjar om (igen) och får många härliga timmar framöver med träning av olika slag och att det blir lite mer fokus på det som jag mår bra av :)

Ha en fin söndagskväll!

Vansbro Triathlon 2015...

...är absolut värd ett par rader här på bloggen.

Packade bilen på fredagen med allt som behövs för en halv Ironman dvs diverse utrustning och min egen hejarklack :)


Tog det rysligt lugnt på fredag förmiddag och vi kom iväg först 11:38. Massor med resor i jobbet till Finland, renovering av källare har slitit en del på mig under våren så om det går att ta det lite lugnt så försöker jag verkligen med det. Som extra pepp inför Vansbro triathlon, som är halv Ironmandistans dvs 1930m simning, 90km cykel och avslutningsvis 21,1km löpning, så tog jag självklart med en del prylar från IM i Kalmar. Även kolhydrater dracks ur flaska med den magiska symbolen ;)


Första stopp blev redan i Enköping där vi lunchade och tjejerna rejsade lite cykel. Kul idé med arkadspel där man faktiskt måste kämpa lite fysiskt också.


Förra året så bodde vi på ett trevligt vandrarhem i Äppelbo som ligger 13km utanför Vansbro och vi bokade rum där även i år. Lite överraskande så fick vi samma rum (Astrakan) som 2014 så det kändes som hemma och bara att installera sig och sedan sticka in till Vansbro för att hämta ut startkuvert och gå på pre-race möte.


Mr Triatlhon/tävlingsledaren inledde med att meddela att det skulle bli full distans på simningen eftersom det var 14,3 grader i älven och gränsen var 14 grader...gulp...mina simspöken vaknade till. Varför ska det vara så?! Känslan av att krypa ner i kallt vatten och simma typ 2km - hur obehagligt kan det vara liksom? Hur som helst så åkte vi hem till Äppelbo och Astrakan-rummet för att förbereda utrustningen.

Lördagmorgon och Race day! Allt klart med utrustning och en ordentlig frukost intagen men det är en sak som stör mig och det är simmomentet. Det liksom ligger där och gnager och jag har jäkligt svårt att förlika mig med att jag faktiskt ska simma i det kalla, svarta vattnet. Har ju tidigare simmat mer än dubbelt så långt i öppet vatten. Måste vara min upplevelse från Vansbro triathlon 2013 när jag på simmomentet hade en riktigt dålig simupplevelse med hyperventilering och så smått panikartad start. Jag bestämmer mig för att det ska bli bra och att jag ska ta det VÄLDIGT lugnt de första hundra simtagen. Bara att jag bestämt mig och har en plan gör mig lugnare och jag slappnar av och installerar mig med cykel och utrustning.


Dags för dagens pre race möte som hålls utomhus i det fantastiska vädret och nu börjar det kännas riktigt bra och en känsla av att det ska bli kul infinner sig :) Fick även chans att växla några ord med Claes Björling.


Dags för start och 12:15 kliver jag i med planen om att ta det lugnt. Det funkar, ingen panik och jag blir nästan förvånad över att det inte är kallare än vad det är. Visst händer och fötter domnar av men det funkar och jag simmar in ett par minuter över min måltid som var 45 min. Har hyfsat flyt i T1 och är iväg på cyklingen med en målsättning att verkligen jobba för ett snitt på 30k/h. Vid första vändningen ligger jag på 29,5 och trampar glatt vidare. Betydligt bättre flyt på cyklingen än tidigare år trots minimal cykelträning och jag landar på 28,7 i snitt. Får till ännu en bra växling och ger mig av ut på löpningen.


Det går bra och snittar de första kilometrarna på 5:15-5:30 och den första milen klarar jag av på ca 57 min. Känner mig lite stel i höfterna och tar det lite försiktigt men en del vätskepausar och trillar in i mål med en halvmara avklarad på 2:07:38 och en totaltid på 6:11:12. Målet var under 6 timmar men lika glad var jag över en grymt fin dag med en massa triathleter som peppar varandra och kämpar o sliter med att ta sig runt. Att även göra en sån här tävling tillsammans med MarathonÅke och en grym hejarklack satte extra guldkant på dagen. Här alla samlade utom Malin som står för fotot.


Stort tack till alla som peppar och hejar. Tack extra till Ebba och Malin som tagit bilder till detta inlägg :)

Nu lyfter jag blicken fram mot 23:e augusti då full IM-distans står på schemat och ska genomföras i Köpenhamn.

Ha en skön natt!

Det var minsann inte...

...inte igår jag skrev några rader här på bloggen. Har inte lagt av men det blir så gärna en del instagrammande istället. Kollade just lite statistik och kunde glatt se att jag med en hel vecka tillgodo redan passerat juni 2014 i löpdistans. Det som blivit lidande är tyvärr cyklandet. Min 10-milare på midsommarafton blev helt enkelt inte av. Jag gjorde ett klenbryt på grund av vädret. Även om jag gjort hemska cyklingar på 10 mil tidigare i regn, hagel och blåst så ville jag inte sabba resten av midsommarafton med att vara frusen och som en urvriden trasa. Kan säga att det var lite velande fram och tillbaka när jag kl 06:00 var uppe och gjorde en bedömning av vädret innan jag kröp ner mellan lakanen igen :-0 Packade istället med mig löpargrejer när vi på förmiddagen tog bilen till Strängnäs för att fira midsommar. Vädret var över förväntan och inget regn på hela helgen förutom när jag på midsommardagen drog på mig löpargrejerna och skulle sticka ut på en runda. Då minsann öppnade sig himlen och duschade på ordentligt på mig och svågern som även han var med på rundan. Kände lite lätt blandning av olust pga regnet men samtidigt vällust av ett lite högre tempo som satte fart på lyckokemikalierna i kroppen. Riktigt glad var jag när jag stannade klockan på under 30 min på 6k. Hann bara sätta mig ned på altanen så avtog regnet och solen tittade fram.


En snabb dusch och sedan fiske med tjejerna mina :)


Blev en riktigt bra midsommar med nära och kära :)

På lördag är det dags igen för Vansbro Triathlon som är halv Ironmandistans och i år har jag inte enbart fått med mig familjen som hejarklack utan även Åke hänger med för att tävla. Ser nu fram mot helgens batalj som bara inte kan bli sämre än förra årets då vädret var rent bedrövligt förra året

Ha en skön kväll och hoppas Gustaf S fick ett härligt asfaltstugg :)!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Jomenvisst mars tog...

...sig till slut och jag fick faktiskt till några fler kilometer löpning mot mars 2014. Gröna staplar i år och grå föregående år.


13 mil slutade mars på och det syns rätt tydligt i diagrammet att det inte blev många mil vare sig i januari eller februari. Det kändes verkligen ett tag som att det aldrig skulle släppa men så vände det och jag får nu lite kontinuitet på löpandet igen :). Men visst är det motigt ibland och alla pass är inte riktigt så roliga som jag skulle vilja men jag vet att varje kilometer som blir av nu gör att dagen det är dags för marathon eller Ironman blir så mycket trevligare :). Idag blev det två löppass. I morse tog jag en liten omväg till jobbet och fick ihop 7k men när jag skulle hem tog jag närmsta vägen på 5,5k. Det var tungt och slitigt båda vägarna och jag kom på mig själv med att jag före min första Ironman förra året då tänkte att "om jag ska klara en Ironman måste jag bita ihop på de lite tyngre träningarna och kämpa på trots att det går tungt". Det jag nu tänker efter att ha genomfört en Ironman är nästan likadant för nu är det "jag har ju faktiskt klarat en Ironman så vad är det här att gnälla över - bara att bita ihop och köra!" Lite festligt hur det här med motivation funkar i praktiken :)

På distansfronten har jag nu nått fram till att ligga på 16k vilket jag gjorde i måndags och det är faktiskt bara lite kortare än var jag borde vara i dagsläget men jag smyger vidare med en liten ökning varje helg nu och räknar iskallt med att kunna få till ett eller ett par pass på 30k innan det är dags att ställa sig på startlinjen för Stockholm Marathon 30:e maj.

Ha en skön torsdagskväll!

Söndagens Premiärmil..,

...blev inte bara den 4:e i ordningen för mig. Det blev även den blötaste och kallaste :-0 Jag, Marathon-Åke och Pryl-Peter trotsade vädrets makter och begav oss ut mot Frescati för start kl 12:00. Det regnade och blåste samt var inte många grader över nollan på termometern. Ja lite som Siljan Runt 2012...Lämnade in väskan med överdragskläder så sent som möjligt och det var i precis rättan stund som jag och Åke kom joggandes till starten. Peter var lite mer förutseende och lämnade in sina grejer precis innan kön from hell uppstod vid inlämningen. En minut innan starten gick slank vi in i startfållan med iaf några hundra meters uppvärmning innan. Passet för mig dagen innan hade gått mycket bra och jag hade en liten liten tanke på att försöka persa på milen. Jag kände dock ganska snart att ett 4:40-tempo slet alldeles för mycket på mitt inte helt återställda ben så jag slog faktiskt av på tempot och la mig på en nivå som kändes helt ok. Det kändes dock lite konstigt att inte ta i för kung o fosterland med metallsmak i käften. Jag har ju vid de tidigare loppen lyckats persa på milen men nu fick jag istället se det som ett bra träningspass istället för en tävling mot mig själv. Trots det usla vädret så blev det faktiskt ett riktigt behagligt lopp för efter några kilometer så hade värmen i kroppen infunnit sig och det var bara att köra på. Kul var att en av oss persade och det var Pryl-Peter som satte en riktigt bra tid med 47:32. Marathon-Åke som legat sjuk veckan innan rumlade in på 49:32 och joggade (kändes det som) in på 52:32. Väl i mål var det bara att så fort som möjligt få fram torrt ombyte för det går snabbt att bli kall när man väl stannat. Medlemmarna i Örby Runners blev hyggligt förtjusta när de hittade en trappuppgång att byta om i och det var inga ledsna miner direkt även om fotografen ser lite sammanbiten ut :)


Nu laddar vi om och förbereder oss för den lite längre distansen 42,2km den 30:e maj då Örby Runners ställer sig på startlinjen för Stockholm Marathon :)

Tack Peter och Åke för en blöt och trevlig löparsöndag :)!

Ha en skön tisdagskväll!

Långlunch med coach...

...Roger innebär knappast någon flashig restaurang där det serveras affärslunch. Nej då, det innebär ombyte till cykelkläder upp på MTB:n och iväg till Hammarbybacken :). Först en uppvärmningsrunda på ca en kvart längs med Sicklasjön och sedan dags att ge sig på backen med stort B! Målet var 4ggr upp i tredje backen till vänster om liften. Jag kom nästan hela vägen upp den första gången men benen så stumma att jag knappt kunde klicka ur pedalerna. Detta gjorde att jag valde att köra de resterande 3 gångerna på baksidan av backen. Varje uppförsfart tog där ca 4,5 minut och det forsade duktigt med mjölksyra i låren varje gång men på nervägen återhämtade jag mig fint så det funkade bra :). Det blev ett kvalitetspass som heter duga för min del. Känns bra att nu även vara igång med cykelträningen och nästa gång i backen ska jag trampa upp hela vägen även på framsidan :)

Och jorå lite svängningar i pulsen blev det i backen...



Ha en skön torsdagskväll!