Drog ut på att ta tag...

...i dagens träningspass men när jag väl kom iväg blev det riktigt riktigt bra :) Skjutsade yngsta dottern till hennes träning i Åkeshov och sedan stack jag iväg på en löprunda. Är nu så pass bra i benet så på helgerna blir det nu ett långpass och idag var det dags att prova på 15k. Har inte varit uppe på den distansen sedan ledigheten i jul/nyår och det kanske var därför jag drog ut lite på det idag. Kanske rent av lite rädd att det inte skulle funka...Hur som helst så tänkte jag att jag skulle springa 7,5k i en riktning och sedan samma väg tillbaks. Tyckte det då var lite listigt att springa mellan Åkeshov och Hässelby bredvid T-banan för säkerhets skull om benet skulle lägga av eller börja knorra. Men det visade sig att jag inte behövde ta T-bana tillbaka utan jag höll ihop fint. Har nog aldrig sprungit en så rak distans tidigare :)


Blev en fantastiskt fin "raka" med sol och någon minusgrad. Det snöade lätt första biten men det slutade ganska snart. Glömde pulsklockan hemma så jag hade inget att titta på och bestämde mig för att springa i ett behagligt tempo. Var lite stel de första kilometrarna men det släppte när jag blivit varm och det var ingen smärta att tala om. Jag hade Endomondo på i telefonen som låg i mitt FlipBelt och jag hörde hur rösten mumlade lite när jag passerade varje ny kilometer. Det blev ett hyggligt jämnt tempo med långsammaste kilometer i 6:05 och snabbaste i 5:37-tempo. Måste säga att det mest kändes som jag joggade omkring och njöt hela vägen :) Väl tillbaka i Åkeshov efter 15,5k på 1h29min var jag riktigt hungrig och passade på att ta en ordentlig macka och en kaffe medan jag väntade på dottern.


Nu några timmar efter träningen kan jag känna att det stramar en del i benet men absolut helt ok. Blir vila i morgon bortsett från några mindre rehabövningar och lite annan styrka med familjen :)

Ha en skön lördagskväll!

Jomenvisst jag har...

...kravlat mig en bra bit upp ur svackan jag befunnit mig i alldeles för länge. De stela krampande bakre lårmusklerna börjar bli som de ska igen och det smärtar inte att springa längre. Är nu mest lite stel på baksidan av höger knä och i övre delen av vaden. Har faktiskt sprungit någorlunda normalt förra veckan och avslutade den med ett 12k pass där de första 6k gick ordentligt lugnt och fint och de avslutande 6k i dryga 5-tempo. Planen är att ta det fortsatt lugnt mars ut och sedan gasa på lite successivt från april med lite intervaller och annat skoj. Distanspassen på helgerna kommer att ökas på med någon kilometer i veckan så att jag ska komma upp i minst ett 30k pass innan Stockholm Marathon 30 maj. Så jäkla kul att se ljuset och få locka fram lite endorfiner igen. Fick ihop 42k löpning förra veckan vilket jag är rysligt nöjd med just nu = glad gubbe :)


Ha en skön tisdagskväll!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Lätt upprymd är jag...

...efter dagens löprunda :) Kan det vara sant att jag börjar få upp näsan ovanför kanten på djupa svackan jag befunnit mig i så länge nu. Jag hoppas sannerligen det för idag var det fantastiskt då jag faktiskt kände lite löparglädje. Var på födelsedagsuppvaktning av svägerskan och jag hade lite försiktigt frågat om det eventuellt stod löpning på schemat för födelsedagsfirandet och det gjorde det faktiskt. Packade alltså med mig löpargrejerna och sa även till Malin att göra så. Sen var vi tre stycken som efter fikat stack ut på en liten sväng. Det blev 5k i mycket lugnt tempo och jag var så förvånad att det inte gjorde ont i benet när vi tog de första löpstegen. Ja ja tänkte jag det kommer nog...men det kom aldrig :) Visst var jag stel som ett kassaskåp men vad gjorde det när det var smärtfritt! Fick genast hopp om att kunna börja planera träning på riktigt. Nu gäller dock att jag inte drabbas av för mycket iver. Måste fortsätta ta det lugnt o fint några veckor till och hålla nere farten och inte öka på distansen för snabbt. Ska även fortsätta med mina rehabövningar. Även om de känns löjligt enkla så gör de förmodligen stor nytta. Nu blir det sänggång och jag är ytterst spänd på hur det kommer kännas i morgon bitti. Så här glada kan man se ut efter en födelsedagsjogg.


Ha en skön lördagskväll!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Lätt dizzy i kolan nu...

...efter en timmes simning. Det var bra längesedan jag masade mig iväg till simhallen men idag blev det iaf av. Hör och häpna så tog jag faktiskt några timmar ledigt från jobbet efter lunch. Först utvecklingssamtal med yngsta dottern och sedan iväg på tandläkarbesök med henne och sedan direkt till simningen. Tjejerna hade med sig en kompis och de simmade 2x200m vilket är rätt hyggligt av dem tycker jag. Ebba klämde ytterligare några längder. Självklart förärades tjejerna efteråt med årets simborgarmärke :).


Även om det var ett tag sedan jag var och simmade så sitter det där - frisimmet. Lite som med cykling antar jag dvs har man en gång lärt sig så har man :).

Var hos Chiropraktor-Marcus i morse och han tog sig an min hamstring som spökar. Fick mig en rejäl omgång i form av massage och mobilisering av knät. Fick mig även en omgång mentalt eftersom jag slarvat med de rehabövningar som jag fått mig tilldelad. Ok jag backar även här och ska nu dagligen köra Diver och en övning för knät där jag har ena foten på en stol och den andra foten på golvet. Sedan ska jag vrida med händerna på vadmuskeln samtidigt som jag gungar lite framåt (ja försök förnimma dig den bilden om du kan ;)).

Blir nog inga svårigheter att falla i sömn i kväll. Blir för sjutton mer trött av en timmes simning än av en timmes löpning.

Ha en skön tisdagskväll!



- Posted using BlogPress from my iPhone

Inte bara jämmer & elände...

...men lite gnäll och funderingar måste jag kosta på mig ;) Blev vila igår efter 10k löpning i förrgår och konstigt nog hade jag mindre ont efter löpningen än innan och under passet. Motsvarande inträffade idag när jag tog en runda på den kuperade sidan av Årstaviken. Stel som ett kassaskåp när jag stack iväg och inte helt smärtfri men efter ett par kilometer i lugnt tempo kändes det mycket bättre och efter en halvtimme kändes det riktigt bra. Det är som att när jag blivit uppvärmd så försvinner inte bara stelheten utan även smärtan. Har varit rätt flitig med foamrollern och även använt lacrossebollen en del. Det är inte skönt vill jag lova men jag testar väl ett tag och ser vad det blir av det hela, det verkar inte bli sämre iaf :)


Blir även en del dynamiska stretchövningar för hamstrings och massage 1ggr/veckan. Svackan ska snart vara ett minne blott!

Passade även på att investera i ett par nya dojor igår. Har kört på Mizuno de senaste tre paren och det blev det även denna gång. Kanske inte de snyggaste men de är ju så sköna och när de var nedsatta med några hundringar så fick det tala före looken ;)


I morgon är det dags för Chiropraktor-Marcus igen så får vi se om det kan ta mig ännu ett steg ut ur svackan :)

Ha en skön måndagskväll!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Måste backa bandet lite...

...och få lite perspektiv på träningen efter dagens blogpostutbrott. Visst är det trist när det inte blir som jag tänkt men på dagens runda tänkte jag på detta; Första gången jag sprang ett lopp överhuvudtaget var i mars 2011 och det var Premiärmilen på Djurgården. Då sprang jag på 56:41 och kommer ihåg att jag hade sjukt ont i ett knä och jag var så himla glad att jag satte PB på milen . Året därpå blev det ingen Premiärmil för mig då jag var relativt nyopererad i foten. 2013 var det dags igen och jag kutade på som en galning tyckte jag och satte PB igen och den här gången kom jag in under 50 min och det kändes magiskt. Förra året var det dags igen för Premiärmilen och jag persade även då på milen med tiden 46:35 (på min klocka). Ja med detta i tankarna så är jag rätt tillfreds med att jag idag på väg ut ur svackan jag är i sprang på 56:38 och upplevde det som jag joggade lite. Inte ens flåsig men ack så stel och inte helt utan känningar i benet men det är på G nu jag ska ur eländet och jag kommer inte bli besviken om jag inte persar på Premiärmilen i år. Det kanske helt enkelt blir en härlig runda ute vid Frescati i dagens mystempo som för mig 2011 var jäkligt snabbt :).


Ha en fortsatt skön lördagskväll!


Posted using BlogPress from my iPhone

Starten på år 2015 har...

...sannerligen inte blivit något jag har haft högt upp på min önskelista. Har nu varit en tränande varelse i 4,5 år och de senaste två månaderna har varit sämsta tänkbara träningsmässigt under den perioden. Nåja 2012 efter att jag opererat högerfoten två dagar efter Vasaloppets öppet spår var väl ingen höjdare heller men det var ett planerat avbrott och nödvändigt då foten var riktigt miffad. Har nu även på kort tid lyckats dra på mig ett par förkylningar och halsont. Nu räcker det, jag pallar inte mer JAG VILL OCH SKA igång igen! Inte nog med att jag haft kroppsbekymmer så har jag även lyckats rubba balansen för hur jag försöker leva ett dygn. Har som mål att leva efter 33%/33%/33% dvs 8 timmar sömn, 8 timmar jobb och 8 timmar vila. Tyvärr har detta blivit ordentligt snedvridet och tiden för vila framförallt sömnen har fått stryka på foten. JAG VILL OCH JAG SKA ta tillbaka balansen. Innan jag började träna ordentligt hade jag ingen koppling i hjärnan som förstod att träning ger energi så att jag orkar mer och presterar bättre inte bara som triathlet utan i allt som t.ex. att vara en bra familjemedlem och en effektiv medarbetare. De senaste veckorna när jag mått som en hög skit är så fruktansvärt självdestruktiva och svackan jag har varit i känns verkligen djup. Jag hatar svackor och JAG VILL OCH JAG SKA ur den här jävla svackan! Jag vet att jag är person som inte är så mycket för "lagom" och det får ju svackor att kanske upplevas oproportionerligt djupa i andras ögon men livet för mig efter att kommit igång med alla roliga grejer är ju så färgrikt. Det svart-vit-gråa kan dra åt helvete för JAG VILL OCH JAG SKA ha Färgfilm!



Ha en skön lördag!


- Posted using BlogPress from my iPhone