Vädret kunde nog inte ha varit bättre än vad det var. Regnet strilade ner strax före start men ungefär när startskottet ljöd så var det som att någon stängde av duschen och det blev uppehåll. Stundtals bjöds det även på solglimtar och loppet började riktigt bra. Efter ca 2 km började det bli lite luckor och det gick att springa efter eget tempo. Försökte hålla mig mellan 5:20-5:30 och det fick galant fram till halvmaradistansen som jag gjorde på 1:55. Kändes riktigt riktigt bra och tanken om att genomföra hela loppet på sub 4 timmar verkade helt realistiskt. Tyvärr så hann jag bara springa 4km till så kom det som en blixt från klar himmel en känsla av att en kniv kördes in i höger höft och vänster knä. Jaha ja vad gör jag nu? Hade det varit träning hade jag lagt av direkt men nu befann jag mig mitt i Stockholm Marathon och var fast besluten att genomföra loppet. "DNF is not an option" tänkte jag och joggade vidare. Tempot sjönk rejält och nu var jag förvånad för varje km som visade under 6-tempo. Vid 30 km hade jag vansinnigt ont men fick där syn på min familj vid Kungsträdgården som jag bara var tvungen att krama om lite. Efter det rumlade jag vidare mot Slussen och där var jag tvungen att stanna och stretcha ut höft och knä. Förstod då också att jag kunde glömma sub 4 timmar. Nu var det fokus på att försöka tänka bort det onda och jogga på så gott det gick. På NorrMälarstrand blev jag omsprungen av en löpare utklädd till Dalmatinerhund och trots det gick det bara inte att öka tempot ;). Jag hade hur mycket ork som helst men lyckades inte övervinna smärtan. Det var dock många som hade det betydligt värre än vad jag hade det. Haltade uppför Sturegatan och nästan framme vid Stadion ser jag en stackare som blir omhändertagen av sjukvårdare och lagd på bår. Så himla nära målet, kan inte ha varit mer än 700 meter kvar till medaljen för honom.
Att sedan komma in på Stockholms Stadion och mitt i folkmassorna få se mina tre tjejer blev lite väl känslosamt och det darrade till i hakan och en liter tår anades i ögonvrån. Efter målgång hade jag sån vansinnig tur att jag fick tag på MarathonÅke och hans kompisar som ordnat med duschar bara ett hundratal meter från Stadion. Uppförsbacke på vägen dit men Åke som inte bara gjort ett superlopp utan nu sköt han även på mig i uppför så att jag skulle klara det. Duschen var den näst skönaste jag haft (kom faktiskt efter duschen efter Siljan runt 2012). Efter uppfräschning lyckades vi ta oss till restaurang Vapiano där vi fyllde på med asgod mat och självklart ett glas bubbel :).
Stelheten i benen slog till med full kraft när vi kom hem och jag hade stora svårigheter att ta mig fram. Ett riktigt asgarv blev det i alla fall när döttrarna resonerade kring de som kom före mig i mål och bortsett från vinnaren så var det två bananer, en kanin, en stins och den där rackarns dalmatinerhunden :).
Natten har verkligen varit sisådär men jag är otroligt glad att jag genomförde loppet. Vet nu mer om hur min kropp kan fungera på denna distans och hittade ett gäng svaga punkter att jobba vidare på. Men nu laddar jag om och ser fram mot nästa helg då Malin och jag kör 15 mil HalvVättern tillsammans :). Längre än så kikar jag inte idag men betydligt tuffare utmaningar väntar längre fram än vad gårdagens mara bjöd på :-0!
Stort grattis till alla som fick den coola medaljen igår och ett särskilt grattis till Åke som putsade sin tid från förra året ordentligt! Ett jättetack till alla som peppar och gratulerar på FB - det betyder väldigt mycket för mig när jag är ute på äventyr i idrottens magiska värld :)
Ha en skön söndagskväll!
- Posted using BlogPress from my iPhone
Bra krigat!
SvaraRaderaTack Marre!
Radera