Våra danska vänner...

...har gjort det igen! Ordnat med en fantastisk vistelse i Motala i samband med Vätternrundan :)!

Vi var i år ett färgglatt gäng på ca 50 personer, varav 11 svenskar, som cyklade i Beckerskläder runt den stora sjön. Det höll dock på att sluta ganska illa för två av oss men resan fick som tur ett bra slut.

Starten var även i år 02:40 och så här pigg var jag strax före två då det var dags att äta frukost eller vad vi ska kalla det för...


Rullade ner till starten på torget i Motala och var där ca fem minuter innan start och det är en märklig känsla att kliva upp mitt i natten och veta att man har 30 mils cykling framför sig. Här står Katarina och jag i mörkret på torget precis innan start. Det var vi två som 20 mil senare inte trodde vi skulle ta oss i mål.


Vi hade bestämt oss för att hänga med i gruppen som skulle köra på under 11 timmar vilket kändes fullt realistiskt. Det blev en härlig resa ända fram till Hjo där det var dags för frukost no:2 - Lasagne :).


Efter en stunds vila hoppade vi upp på cyklarna igen och rullade ut från depån. Kort senare ser vi att det är stopp en bit fram så vi slänger oss på bromsarna och gör tecken för bakomvarande cyklister att sakta ner. Detta ser tydligen alla utom en som i full fart kör rätt på mig och Katarina och slås rätt i backen och släpas med en bit i den inte allt för lena asfalten. När vi konstaterat att inget var brutet var vi snabbt uppe på trottoaren för att se om vi kan ta oss vidare. Katarina har förutom rejäla skrapsår en bula på en knät som växer oroväckande men den lugnar ner sig efter en stund. Vi är rejält omtumlade och börjar fixa med cyklarna. Katarinas styre är helt snett och det visar sig senare att det måste ha tagit i hennes lår där ett blåmärke växer fram med en vit cirkel i som ser ut att ha samma storlek som slutet av styret. Det är först när vi beslutat oss för att fortsätta loppet och rullat iväg en bit som jag upptäcker att bakdelen på min växel är duktigt sned och det bara går att köra på lätta växlar. Hur som helst cyklar vi lite lätt chockade vidare i ett MYCKET lugnt tempo och efter ett par mil går vi in i depå och jag får hjälp i ett mekartält. Det visar sig att "örat" som bakre delen av växeln sitter i har en spricka och de andra växeldelarna lyckades mekanikern rikta upp. Vi kunde alltså fortsätta men jag fick förhållningstips om att inte köra på för tunga växlar och ta i för då kunde örat gå av och cykelturen skulle vara slut för min del. Först nu ser jag också att sadeln skrapats sönder på sidan och båda växelhandtagen har blivit skrapade. Lindningen på styret var också skrapat men just då var jag fruktansvärt glad att vi klarat oss så bra som vi gjorde.

Resten av sträckan till mål gick i ett avsevärt lugnare tempo än de första 20 milen av minst två orsaker. Dels var ingen av oss särskilt sugna på att lägga oss i klunga och köra på igen med kraschen i färskt minne och dels tappade jag faktiskt sugen en hel del. Det blev svårt att starta om mentalt igen men en DNF kändes inte aktuellt så vi trampade vidare och försökte gaska upp varandra. Det lyckades faktiskt riktigt bra och snart garvade vi rejält igen och bestämde hur vi skulle lägga upp resten av sträckan.

Vi gick slutligen i mål på 12 tim och 18 min vilket trots allt är en förbättring för min egen del med 1 tim och 21 min mot förra året :). Maten direkt vid målgången och den iskalla lättölen smakade lika gott i år som förra året och kunde avnjutas på en gräsmatta i strålande solsken :).


Middagen på kvällen var helt grymt god. De danska vännerna hade med sig en megagrill och det serverades "Webersvin" och danska korvar och väldigt gott vin.


Ett stort tack till Kenneth och hans gäng och till alla andra som var med och gjorde Vätternrundan till ett härligt minne. Till Maarit och Fredrik i Hofors säger jag - vi ses i Vansbro om två veckor :)! Till Katarina säger jag igen - du är urstark och tack för att du höll mig sällskap runt sjön :)!

Ha en skön söndagskväll!

- Posted using BlogPress from my iPhone