Helt färdig i kolan men måste...

...ändå skriva ett par rader om dagens löparupplevelse. Hade förmånen att andra måndagen på raken få en löprunda med Malin på morgonen. Idag blev det dock en annan upplevelse än förra måndagen och ja faktiskt var den inte lik någon annan runda. Vi började med att ge oss ut på "Malins sjua" som är en ganska flack runda men som har några höjdstigningar. Vi tog det lugnt och höll ett tempo på runt 6.20 och när vi sprungit 5km så tyckte mitt löparsällskap att jag kunde väl fortsätta ett tag till om jag ville få ett litet längre pass. Sagt och gjort så efter 6km stack jag iväg för mig själv och bestämde mig för att försöka springa de följande 5km under 25 min. En bit in på den 7:e kilometern kände jag att något hände med andningen. Den gick över från ett ganska snabbt flås till ett betydligt lugnare tillstånd och det kändes som jag flög fram. 4.46 blev tiden på den kilometern och det bara fortsatte, andningen var på ett sådant sätt att det kändes som den drog mig fram på gångvägen utefter Örbyleden och den elfte kilometern klockade jag på för mig ofattbara 4.41 :-0! Ja det blev faktiskt en magisk runda och den bästa i år känslomässigt. Det jag lärde mig idag och kommer ta med mig är att värma upp ordentligt innan ett pass/tävling där farten är det viktiga. Lärde mig även att andningen faktiskt kan gå över i en annan lugnare fas trots att tempot är högre än när jag flåsar ordentligt. Joggade ner den sista 1,5 km i ett 6-tempo och var smått euforisk när jag kom hem och stannade klockan på 12,43 km vilket är en ganska schysst start på en ny härlig vecka med blandad träning :). Dagens tack till Malin som peppade mig att ta en lite längre runda än vad jag tänkt från början.


Ha en skön natt mot tisdagen!


- Posted using BlogPress from my iPhone