Två väldigt lika veckor blev det med andra ord. Måste säga att alla pass denna vecka varit riktigt bra men det är två som sticker ut lite mer och det ena är måndagens löppass där jag hade en härlig upplevelse av eufori och endorfinregn där det kändes som jag flög fram de sista sex kilometrarna efter att ha värmt upp i först sex kilometer. Det andra passet att sticka ut var morgonens kombinerade cykel och löppass. Bestämde mig så sent som igår att testa säsongens första kombipass. Planen var att cykla 36 km med en snittfart på 25km/tim och sedan springa milen efter det och den hade jag inte satt något mål på mer än att bara göra det. Klockan stod på 06.30 i morse och jag var tydligen så sugen på att komma ut så jag vaknade pigg som en lärka innan klockan ringde (06:27) och var hyggligt förväntansfull över den kommande rundan. Så här blev resultatet:
Är riktigt nöjd med resultatet trots att jag inte lyckades hålla den snittfart jag ville på cyklingen men det tänker jag ta igen på nästa kombipass. Löpningen däremot blev jag riktigt förvånad över att den gick så bra. Kollade på klockan när jag passerade 10km och den visade på drygt 54 min. Det är ju en lite speciell känsla att kliva av cykeln och börja springa. Hjärnan och kroppen verkar ha lite kommunikationsproblem. Hjärnan säger spring men kroppen tror den är kvar på cykeln. De första två kilometrarna var festligast och jag tycker hela rundan hade ett ganska festligt löpsteg ;). Ingen kilometer över 6-tempo och det två första i 5.11-tempo. Tycker det känns lovande inför Vansbro Triathlon 6 juli :). Är på riktigt bra humör ikväll och kan väl bjuda på en crazy bild till från leken på studsmattan i går med Ebba.
Ha en skön söndagskväll!
- Posted using BlogPress from my iPhone
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar