Måste backa bandet lite...

...och få lite perspektiv på träningen efter dagens blogpostutbrott. Visst är det trist när det inte blir som jag tänkt men på dagens runda tänkte jag på detta; Första gången jag sprang ett lopp överhuvudtaget var i mars 2011 och det var Premiärmilen på Djurgården. Då sprang jag på 56:41 och kommer ihåg att jag hade sjukt ont i ett knä och jag var så himla glad att jag satte PB på milen . Året därpå blev det ingen Premiärmil för mig då jag var relativt nyopererad i foten. 2013 var det dags igen och jag kutade på som en galning tyckte jag och satte PB igen och den här gången kom jag in under 50 min och det kändes magiskt. Förra året var det dags igen för Premiärmilen och jag persade även då på milen med tiden 46:35 (på min klocka). Ja med detta i tankarna så är jag rätt tillfreds med att jag idag på väg ut ur svackan jag är i sprang på 56:38 och upplevde det som jag joggade lite. Inte ens flåsig men ack så stel och inte helt utan känningar i benet men det är på G nu jag ska ur eländet och jag kommer inte bli besviken om jag inte persar på Premiärmilen i år. Det kanske helt enkelt blir en härlig runda ute vid Frescati i dagens mystempo som för mig 2011 var jäkligt snabbt :).


Ha en fortsatt skön lördagskväll!


Posted using BlogPress from my iPhone

Starten på år 2015 har...

...sannerligen inte blivit något jag har haft högt upp på min önskelista. Har nu varit en tränande varelse i 4,5 år och de senaste två månaderna har varit sämsta tänkbara träningsmässigt under den perioden. Nåja 2012 efter att jag opererat högerfoten två dagar efter Vasaloppets öppet spår var väl ingen höjdare heller men det var ett planerat avbrott och nödvändigt då foten var riktigt miffad. Har nu även på kort tid lyckats dra på mig ett par förkylningar och halsont. Nu räcker det, jag pallar inte mer JAG VILL OCH SKA igång igen! Inte nog med att jag haft kroppsbekymmer så har jag även lyckats rubba balansen för hur jag försöker leva ett dygn. Har som mål att leva efter 33%/33%/33% dvs 8 timmar sömn, 8 timmar jobb och 8 timmar vila. Tyvärr har detta blivit ordentligt snedvridet och tiden för vila framförallt sömnen har fått stryka på foten. JAG VILL OCH JAG SKA ta tillbaka balansen. Innan jag började träna ordentligt hade jag ingen koppling i hjärnan som förstod att träning ger energi så att jag orkar mer och presterar bättre inte bara som triathlet utan i allt som t.ex. att vara en bra familjemedlem och en effektiv medarbetare. De senaste veckorna när jag mått som en hög skit är så fruktansvärt självdestruktiva och svackan jag har varit i känns verkligen djup. Jag hatar svackor och JAG VILL OCH JAG SKA ur den här jävla svackan! Jag vet att jag är person som inte är så mycket för "lagom" och det får ju svackor att kanske upplevas oproportionerligt djupa i andras ögon men livet för mig efter att kommit igång med alla roliga grejer är ju så färgrikt. Det svart-vit-gråa kan dra åt helvete för JAG VILL OCH JAG SKA ha Färgfilm!



Ha en skön lördag!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Jamen tjohej...

...vilken kväll det blev! Kände liksom redan någon gång på eftermiddagen att det liksom kliade lite i benen. Det var dom ett sug liksom att jag ville ut och springa liksom. Har inte känt det på ett bra tag eftersom benet har trilskats med mig sedan nyår men idag var det annorlunda. Redan innan middagen drog jag på mig löparkläderna utifall att känslan skulle försvinna för då skulle jag sticka ut i alla fall. Laddade på ordentligt med käk och för säkerhets skull drog jag en asfet semla till efterrätt bara för att jag kan. Det var som om kroppen visste vad som skulle komma och förstod att jag behövde lite raketbränsle. Det blev en helt magisk runda, inte toksnabb men med en otrolig feeling. Kändes som jag hade fjädrande dojor som bara sköt iväg löpsteget, mjukt, lugnt, härlig andning i takt med löpningen. Ja ni som vet ni vet :) flera kilometer gick i 5:20-tempo (Garmin) och rundan på 10k slutade på 54:21 och jag kände mig inte ens ansträngd - yes I'm back :)! Nu gäller det bara att inte drabbas av övertro på mig själv och fortsätta med mina rehabövningar och fortsatt besöka Massage-Marcus som verkar kunna uträtta mirakel ;) Jag vill så gärna hålla kvar och komma ihåg känslan av löpsteget jag hade ikväll och ta med mig det på nästa runda. Jag är lyrisk och hoppas verkligen att Ironmanträningen nu kan börja på riktigt!

Sur gubbe före löprundan..,


Glad gubbe efter löprundan..,


Ha en skön kväll!