...det blev mellan Oxberg och Mora. Strålande sol ända från starten på HalvVasan, bra fäste och bra glid. Att jag sen tog mig i mål på en tid jag inte ens vågade drömma om är ju en riktig bonus för självkänslan :). Trodde jag skulle ta det på mellan 4,5-5 timmar och slutade på 3.52 :)!
Även om jag har riktigt ont i vissa delar av kroppen nu på kvällen måste jag säga att det var en fantastisk upplevelse. Nummerlapp har jag väl inte haft på bröstet sen jag gick i lågstadiet, alla förväntansfulla människor på startplatsen och möjligheten att få umgås med två toppenkollegor under så trevliga omständigheter gör ju att man blir upprymd och glad = färgfilm. Nedan ett foto från startplatsen i morse vid halv nio.
Hoppas det ger en liten hint om vilka förutsättningar det var på väderfronten :). Ca minus 8 vid starten.
Jag stod faktiskt still med skidorna i gång på hela vägen och det var i Hökberg efter drygt två timmar då jag bytte till torra handskar och tog en ny tuggtobak :). Annars höll jag mig åkande genom de andra kontrollerna och drack medans jag sakta rörde mig framåt. Vågade helt enkelt inte stanna ifall jag inte skulle komma igång igen.
När jag med hjälp av min Garmin 310 XT...;) kunde se att det fanns möjlighet att klara det under fyra timmar fick jag av någon märklig anledning kraft att ta i lite extra. Trots att jag hade rejält ont både här och där så hade jag faktiskt den högsta hastigheten mellan den sista kontrollen i Eldris och Målet i Mora :). Helt nytt för mig att tänka bort smärtan och lägga i en högre växel istället för att "lägga av" :)!
Kan inte låta bli att berätta om några sidoupplevelser från dagen...Vid ett tillfälle så trodde jag att jag såg i syne men det var inte så men precis vid spåret, helt oskymt fick jag syn på en rumpa och det var faktiskt en tjej som helt ogenerat dragit av sig brallorna och satt och kissade. Inte nog med det så satt hon samtidigt och mumsade på en chokladbit - allt för att spara lite tid ;). En annan grej som inte var så festlig var en äldre farbror som förmodligen tagit ut sig för mycket eller ätit något olämpligt under loppet. Han stod och kräktes i en papperskorg precis bredvid mig i omklädningssalen efter loppet. Han repade sig dock och kunde "hoppa" in i duschen stackarn. Finns massor att skriva om denna fantastiska dag men nu måste jag stupa i säng för i morgon är en annan dag...:). Bilden nedan kan bara kommenderas med det dottern sa häromdagen "pappa stämmer det med ditt förhållande till Itrim".
Tack för en trevlig resa Roger och Björn! Det här måste vi göra om :)!
- Posted using BlogPress from my iPhone
.
