En helt vanlig dag...

...där jag höll på att vika ner mig pga lite busväder!

Det var så nära, så rysligt nära att jag skulle ta ett bekvämare färdmedel än benen till jobbet idag. Det var kallt, det var blött och det blåste. Men jag har en lättviktsregnjacka, grova löpardojor och framförallt så har jag bestämt mig! Ingenting ska få stoppa mig från att ta mig till en något bättre form än den jag just nu har.

Det går fort utför när det väl börjat. Jag menar då det här med vad jag stoppar i mig för energi. Och med utför menar jag sådant som jag inte mår särskilt bra av långsiktigt. Visst kan det tyckas överdrivet att sluta med chips, jordnötter, läsk, knäckemackor i lååånga rader innan middagen men är jag nu som jag är dvs. inte en måttlighetsmänniska så blir det att välja mellan på- eller avknappen. I går slog jag på knappen för att äta bättre samtidigt som jag slog på knappen för att träna mer regelbundet. För mig går de här två beteendena hand i hand. När jag konsumerar livsmedel som jag mår bra av så blir det roligare att träna och när jag tränar regelbundet så blir det per automatik att jag äter bättre (dvs. vad jag anser vara bättre).

Känner verkligen idag i kroppen att det jag byggt upp med träningen är till en viss del färskvara. Jag har en helt galen träningsvärk i benen efter gårdagens lite kuperade joggingrunda och dagens transportlöpning till jobbet. Det som under perioder av regelbunden träning är "vardagsmat" känns nu helt crazy.

Eftersom jag tryckt av knappen för vissa energikällor så tar det ett tag nu innan jag besöker såna här ställen igen:


Men det ska även bli lite mer av det här:


Ha en fin måndagskväll!

Vad hände egentligen...

...med bloggandet?! Ja den 30:e juni var sist jag skrev ett inlägg och det har hänt både stort och smått sedan dess. En Ironman i Köpenhamn avklarad i slutet av augusti och sedan inget mer lopp eller andra större äventyr. Någon gång i början på sommaren började jag tappa sugen och fokuset. Massor på jobbet, en hel källare i huset som grävdes ut och totalrenoverades (ej klart än...) samt en hägrande Ironman som jag kände att jag inte gett den träning som jag ansåg att jag borde gjort. Det blev helt enkelt lite för mycket.

Men jag tycker om att skriva och jag känner att det är dags att ta ta tag i detta igen för att det faktiskt är kul. Det är inte bara kul att skriva utan det ger mig även inspiration till att både få mer fokus på träningen och på det jag stoppar i mig för att må så bra som möjligt.

I morse efter att ha vaknat som ett riktigt åskmoln sa min kloka hustru till mig att det kanske kunde vara en bra idé att jag tog en liten runda medan äldsta dottern var och tränade sina smågymnaster. Då hände något märkligt...Jag lyssnade på hennes ord (vilket jag ganska ofta gör) och följde hennes rekommendationer, vilket kanske inte är så märkligt ;). Nej det som hände och som jag reagerade på var känslan jag fick medan jag bytte om till träningskläder. Tänk den glädje som man ibland kan se hos en hund som ser sitt koppel plockas fram och blir sådär glad så att den viftar på svansen. Ungefär så kände jag mig när jag var klädd och klar. Iväg till Hammarbyhöjden och parkerade och stack iväg helt utan plan mer än att bara lufta mig. Lugnt och fint blev det och innan jag visste ordet av så hade jag tagit mig upp och ner för Hammarbybacken två gånger och lufsat runt i en timme på de fina spåren i krokarna vid Hammarbyhöjden och Sicklasjön. Åskmolnet jag vaknat med kring huvudet var som bortblåst och en skvätt färgfilm hade ersatt det. Hade torr tröja med mig och bytte om när jag kom tillbaka till bilen och sedan gick jag och Ebba och tog oss varsin välförtjänt after training kaffe :)


Jag hoppas nu att jag så smått börjar om (igen) och får många härliga timmar framöver med träning av olika slag och att det blir lite mer fokus på det som jag mår bra av :)

Ha en fin söndagskväll!