Vansbro Triathlon igår...

...omtumlad idag. Vet inte riktigt vad jag ska skriva då det är många tankar och känslor som rör sig både i huvud och kropp i dag. Den fysiska känslan jag upplevde först idag var att kroppen vaknade kl 6 och var vrålhungrig. När jag ska vräka mig ur sängen förstår jag att det förmodligen är den absolut kraftigaste träningsvärk jag upplevt. Höfter knän och vader är där det känns mest. Sitter nu en och en halv timme efter uppvaknandet och äter fortfarande frukost :). Är samtidigt nöjd med beslutet jag fattade för ett par veckor sedan att inte simma Vansbrosimmet idag. Vill bara njuta av gårdagens övning :).


Här är en smått samlad Affe som förbereder i växlingsområdet.


Hur som helst höll tävlingen för mig på att få ett abrupt slut redan efter 100m på simning. Något hände med kroppen och jag fick svårt att andas - något astmaliknande tillstånd infann sig och jag började hyperventilera. Detta var extremt överraskande och jag tappade fokus totalt. Nu gällde det bara att hålla mig flytande och ta mig framåt i motströmmen. Att crawla i detta tillstånd var uteslutet så det vara att bröstsimma och hoppas på en vändning. Efter knappt halva sträckan började det kännas ok igen och efter rundningen av bojen efter knappa kilometern var jag på banan igen. Den dåliga starten gjorde dock att jag även hade en mental uppförsbacke att jobba med. Konstigt nog simmade jag bara sex minuter långsammare än vad mitt uppsatta mål var. Nedan en bild från simningen där jag låg låååångt bak...


T1 gick helt ok, våtdräkten inte alltför svår att få av. Tog mig tid att torka av fötterna och drog på mig cykelskor och hjälm och stack ut på första varvet av tre på cyklingen. Efter första vändningen på cyklingen var jag lätt förvånad då jag låg på drygt 29km/tim. Hastigheten sjönk dock en del och slutade på 27,5km/tim. Hade som mål 28 så även här tappade jag en del. Blev varvad av eliten minst en gång på cyklingen och när de körde om kan jag lova att det kändes som jag parkerat och stod stilla vid vägkanten ;). När jag efter nio mil kommer in till T2 gick tvåan i tävlingen Ted Ås i mål...haha snacka om märklig känsla att komma in till växlingsområdet när andra börjar gå i mål :-)! Nedan en bild från en vändning på cyklingen.


Växlingen gick jättebra och jag kom i väg ut på löpningen på ganska pigga ben. Nu var det bara att hoppas på att benen skulle hålla för två timmars löpning. En härlig känsla i varvningarna när familjen hejade på och high-fivade.


Efter 16 km var jag beredd på att höfter och knän skulle protestera med ruggig smärta som följd. Ingen blev gladare än jag när det visade sig att jag höll hela löpningen. Visst var jag stel sista kilometrarna men ingen direkt smärta som jag trodde skulle komma och med en löptid på 2:02 var jag riktigt nöjd :). Här en bild på glad kille som går i mål.


Totaltiden blev 6:22 mot de 6:15 jag hade som mål vilket jag är mycket nöjd med. Känns även bra att ha en rättvis självbild av hur jag ligger till. Svårt att beskriva känslan över att sätta sig ner med supporterskaran och pusta ut :)!


Nu är det bara att se fram mot nästa lopp. Jag kan bara säga att det här med Triathlon är kul!

Ett stort tack till alla som hejat och stöttat på FB och på bloggen. Ett extra tack till min fru Malin och mina döttrar Alice och Ebba som hejar och står ut med mina bravader.


Ett hederstack till mina föräldrar som satte sig i bilen och körde från Strängnäs till Vansbro för att heja på mig :)!

Ha en skön söndag!

- Posted using BlogPress from my iPhone