Sidor

lördag 30 juli 2011

Det var en gång...

...en kille på dryga 40 år som en dag slog näven i bordet, less på att vara trött, lätt överviktig och oftare och oftare drabbad av diverse smärre sjukdomar med allt från bihåleinfektioner till gikt. Han bestämde sig för att ge sig av på en livsstilsomställningsresa utan att egentligen veta vart det skulle sluta...
Ja igår hade det gått ett år sedan jag satt hemma i soffan och sa att nu får det räcka. Jag startade en blogg som motivator och uppföljningsverktyg samt bestämde mig för att jag behövde hjälp att komma igång eftersom jag visste att jag rörde för lite på mig och behövde ställa om kostvanorna men visste inte riktigt hur. Valet hamnade på Itrim i Sickla där jag skrev in mig på deras ettårsprogram med obegränsad tillgång till träning i form av pulspass och gruppträffar varannan vecka. Utan att överdriva kan jag säga att jag gick in för det hela med gigantisk motivation och följde mina nya kunskaper från Itrim till punkt och pricka och vikten började fullkomligen rasa av mig. Jag körde upp mot fem pulspass i veckan och började ha stenkoll på vad jag stoppade i mig. Eftersom jag haft gikt fick jag rekommendationen att inte fullt ut köra med måltidsersättningar utan kombinera med att byta ut en måltid om dagen med en ersättningssoppa. Som sagt viktnedgången under den här resan gick jättebra och jag nådde min målvikt på utsatt tid. I slutet av januari i år vägde jag ca 16-17 kilo mindre mot vad jag vägde som mest sommaren 2010. Känslan av att gå och köpa ett par jeans i storlek 31 är svår att beskriva när jag varit uppe och tangerat på storlek 36 vid något tillfälle. Att även kunna slinka i en kostym i storlek 48 istället för 52 och också rätt härligt.

Tiden på Itrim inspirerade även till ett stort intresse för vad kosten bidrar till för viktminskning och välmående. Jag läste bland annat Martin Ingvars bok "Hjärnkoll på vikten" och Jonas Coltings "Den nakna hälsan". Matvanorna för mig har ändrats ganska ordentligt, inte bara vad jag stoppar i mig utan även när jag äter. Det är slut med att "klämma" ett gäng mackor i väntan på att middagen blir klar! Att gå ut och äta på lunchrestaurang är borta och det är är matlåda som gäller och det funkar kanonbra.
Att starta med träning på Itrim var också ett bra val då pulsträningen kan individanpassas på ett mycket enkelt sätt. Gjorde några försök att komma igång med träning på egen hand för några år sedan men det blev aldrig roligt. Med facit i hand förstår jag att jag vid de tillfällena gick ut för hårt direkt och trodde jag var Stålmannen. Kombinationen med viktnedgång och mjukstart med träning känns som det var rätt melodi för mig. Jag har aldrig varit särskilt sportintresserad i vuxen ålder men i barn- och ungdomsåren spelade jag en del tennis, tränade och till viss del även tävlade i windsurfing under några år. Det var även många år som jag höll igång med skateboard och rullskridskor (innan Inlinestiden). Men det var mer som vardagsmotion än organiserat tränande. Sen föll intressena på motorfordon istället och körkortet på lätt mc vid 16 års ålder var nog det som var startskottet till många år utan vardagsmotion. Kan nog vara ganska tacksam ändå att jag haft den fysik jag ändå haft hittills...

Vid något tillfälle förra hösten skrev min moster en kommentar på min blogg om att mitt nyvunna intresse kanske skulle mynna ut i en "Klassiker". Jag kommer ihåg att det kändes ganska orimligt just då. Tre kilometers löpning var vad jag just då klarade av. Jag fick så fruktansvärt ont i knäna att jag knappt tog mig uppför trappen hemma utan att skrika efter ett lite löppass. Det tog dock inte lång tid efter det innan jag faktiskt satte upp som mål att klara KlassikerHalvan under 2011. Är just nu 75% genom den med "bara" Lidingöloppets 15k-sträcka kvar. Det är en enormt härlig känsla att kunna genomföra de olika loppen och efteråt känna att jag vill mer. Vare sig skidåkningen, cyklingen eller simningen gjorde att jag kände att det var särskilt besvärande utan har istället fungerat som nytt träningsbränsle och taggat mig till mer träning. Inför HalvVasan som var första loppet var jag klart orolig att jag hade för få mil i kroppen men det visade sig att det var perfekt tränat innan och hela rundan blev en njutning. Det är klart att med den fantastiska vinter vi hade så fanns ju möjligheterna till träning på nära håll. Var faktiskt ute och harvade i elljuspåret några tidiga morgnar strax efter 06.00 när jag var som mest ivrig. Hade en bild i skallen av att ta det på under 5 timmar och när jag stakade in på 3h52min kändes det riktigt bra. Extra kul med HalvVasan var att ett par kollegor hängde med på denna sköna dag. HalvVättern var också en riktigt trevlig aktivitet. Åkte ner till Motala med kollegan Roger, som också drog igång sin resa för mer "färgfilm" hösten 2010, och vi fick en fantastisk dag vid Vättern. Hade cyklat några rundar med kompisar på hemmaplan men aldrig i närheten av 15 mil. Det gick galant och jag var helnöjd med att trampa in i mål på 6.30. Den senast genomförda etappen i Klassikerhalvan, Vansbrosimmet på 1500 m, är nog den som förvånade mig mest. Stack upp till Vansbro och klämde simningen på 37.01. Hamnade på plats 242 av 1119 och var helt lyrisk efteråt. Måste vara alla timmar på badhuset i riktigt unga år som satt någonstans latent och bara väntade på den här simningen.

Livsstilsomställningsresan fortsätter och jag vet fortfarande inte vart och om den har en slutdestination men nya mål satta för 2012 och det är en Klassiker som står på schemat dvs. Vasaloppet 9 mil, Vätternrundan 30 mil, Vansbrosimmet 3000 m och Lidingöloppet på 30 k. Tänkte även klämma in Stockholm Marathon om det går. Är jubileumslopp nästa år så det kan vara extra kul att vara med på. Träningsschema håller på att sättas ihop och jag ska se till att få så varierande träning som möjligt för att hålla fysiskt och fortsatt fokusera på att få i mig rätt kost. En trång sektor är tiden men jag känner att jag bara måste försöka få det att fungera. Har mycket support från min fru som har en mer idrottslig bakgrund än vad jag har vilket jag är mycket tacksam för. Det hjälper till för en sådan här omställning är inte enkel. Det är ju trots allt inte bara jag som ingår i familjen. Barnen har också ett stort intresse av att röra på sig och är riktiga inspirationskällor med all energi de bidrar med :-).

Målsättningar för 2013 är ännu inte klara. Undrar hur mycket som krävs för att kunna genomföra en Ironman...(har hört att det inte är förbjudet att drömma lite);)!


Ha ett skönt kommande träningsår, mitt andra år startar nu!

3 kommentarer:

  1. Inspirerande läsning Affe! Själv har jag tagit mig igenom en resa som skiljer sig mycket från din, men som har det gemensamt att det är idrottande som skänker livskvalitet. Jag hade av olika skäl några tunga år på 1990-talet där klättring, cykling och aerobics bidrog till att lösa en del knutar. Genom åren har det blivit djupdykningar i en hel del sporter, men prestation får mer och mer stå tillbaka för det rena nöjet att vara ute på fysisk aktivitet. Senaste stora nöjestrippen var cykling Falun till Söderhamn. Sedan har det blivit en ren hälsofråga då jag har bekymmer mad astma och allergi. Så länge jag håller konditionen på en bra nivå så har jag i princip inga känningar, men en nedgång på ett par månader leder obönhörligen till att jag får astmakänningar.

    /Magnus B

    SvaraRadera
  2. Stort GRATTIS till Ditt nya liv. Det har varit ett sant nöje att följa Din resa både på bloggen och IRL.
    God fortsättning!!!!!

    SvaraRadera
  3. @Magnus - fortsätt njut av de fysiska aktiviteterna :)!

    @Ingegerd - tack för att ni står ut med allt mitt tjat om träning och kost :)!

    SvaraRadera