...tidigt på morgonen på väg till jobbet när tävlingsinstinkten tar över :). I morse var det transportlöpning till jobbet och målet var att hålla ett trevligt tempo med en puls på ca 75%. Det funkade jättebra de första tre kilometrarna och jag njöt verkligen av den svala fina morgonen. Efter Årstafältet kom jag fram till den så kallade Arlabacken och då på bara någon mikrosekund bestämde sig hjärnan för att nu var det slut med det lugna. Det som utlöste denna reaktion var backen i kombination med en pappa och yngre dotter på cykel som precis som jag skulle ta sig an backen. Helt plötsligt märker jag att jag frågar dem om vi ska tävla uppför backen. Jag ser i blicken på tjejen som kanske var i 10-årsåldern att tävlingsgnistan tändes direkt (säkert efter att hon gjort bedömningen att jag inte var en galning) och hon började trampa på ordentligt. Jag får verkligen trycka på för att kunna hänga med och det är bara jag och tjejen som tävlar, pappan har hamnat på efterkälken. Så jäkla kul hela vägen upp till rödljuset där tävlingen slutar oavgjort. Pappan som kommer ikapp är på synnerligen gott humör och försöker snacka lite med mig men jag har rätt svårt att konversera då min puls inte direkt är den brukar vara vid snacktempo ;). Får i alla fall ur mig ett tack för matchen och vi önskar varandra en fortsatt trevlig dag :). Börjar jogga lite och reflekterar över att jag rätt snabbt kommer ner i puls och löpningen kan fortsätta.
Tänk att det som skulle bli en vanlig transportlöpning förvandlades till något riktigt roligt. Så enkelt det är att skapa lite hack på strecket och få lite mer färgfilm i vardagen :). Tack till den för mig okända pappan med dottern som antog min lilla utmaning - ni gjorde min dag!
Ha en skön onsdagskväll!
- Posted using BlogPress from my iPhone
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar