Utmaningarnas...

...utmaning blev det för mig igår! Jag, Roger och Leif gav oss upp till Dalarna för att vara med i Siljan och Orsasjön runt på 16 mil som en liten uppvärmning inför Vätternrundan. Väl medvetna om väderprognosen var vi ändå hoppfulla att det skulle slå om. Till viss del blev det så...vi startade torra i alla fall men det var 6 grader vid starten och hyggligt kraftig vind. Måste säga att jag är rätt stolt över att jag lyckades hämta ut hästen vid målgången :).




Både Roger och Leif cyklar i en annan division än jag och vi önskade varandra lycka till i starten och sen såg jag deras ryggar försvinna. Blev en rätt sen start. Vi kom inte iväg förrän 08.30.

Det blev en sjujäkla resa som till en början var mest blåsig men det övergick sedan i ett regnväder som jag inte ens skulle ha cyklat i ner till affären hemma. Vet inte om jag ens hade gått utomhus överhuvudtaget i det vädret om jag inte var absolut tvungen. Men nu var det lopp som gällde och alltså bara att bita ihop och fokusera på uppgiften! Hade som målsättning att hålla ett snittempo på 25km/h. Lyckades nästan med det de sju första milen. Där stannade jag för första gången i depå och tryckte i mig två varmkorv med bröd, några nävar pickles och ett glas kall (!) blåbärssoppa. Fyllde även på flaskan med sportdryck. Konstaterade att jag låg på 24,8 i snitt och trampade vidare. Då började det regna på riktigt! När jag kom till Tällberg och cyklade precis vid sjön såg jag på vattnet att det inte bara blåste "gäss" utan det var riktigt hög sjö. Glad att det inte var windsurfingtävling jag var ute på cyklade jag vidare. Hade haft sällskap med en tjej under ett par mil tidigare men hon vek av vid Mora då hon "bara" körde Orsasjön runt på 7 mil. Nu borrade jag alltså på själv i ett väder som gudarna måste ha glömt!

Mycket av resan runt sjöarna känns lite luddigt och det är bara några minnen som sticker ut lite extra. Det ena är det privata initiativ där någon hade vänligheten att servera kaffe ca 5 mil innan mål. Jag höll på att missa det men damen som arrangerade serveringen viftade med armarna och ropade "varmt kaffe". Det var ingen hägring, det var på riktigt! Jag bara svängde på styret och cyklade rätt över en gräsmatta och tog emot muggen som jag fullkomligen svepte (vilket känns på tungan idag...). Tog en mugg till och gav mig av med ny energi. Även om energin fick mig att trampa på så började nu händerna att domna av mer och mer. Gick inte att växla med fingrarna längre när det var ca 3 mil kvar. Fingrarna gick att röra men hjärnans signaler funkade inte riktigt. Den sa rör på långfingret men inte gjorde det det så det blev att växla med hela handen istället. Finmotoriken la helt enkelt av att fungera! Med bara några kilometer kvar så började andra funktioner också att lägga av. Skäms lite för att jag befann mig i trafiken i det tillstånd jag nu befann mig i. Var riktigt rädd att jag skulle tuppa av och cykla av vägen. Började nästan hallucinera och sista kilometern gick knappt i styrfart...Det var dock de som hade det tuffare än jag som stod längs vägkanten alldeles vita i ansiktet och väntade på bilar att bli upphämtade av.

Det som tog mig runt och i mål i går var min förmåga att tänka positiva tankar, en lånad cykelmössa, mina nya skoöverdrag och min nya vind/regnjacka. Jag var otroligt nog torr på överkroppen när jag gick i mål! Tyckte den var lite dyr när jag köpte den men igår fanns det inget monetärt värde att sätta på den.
Ett annat minne från gårdagen var den hjälp jag fick av mina kollegor. Jag skakade som en människa i kraftig chock och kamraterna ledde mig till matsalen och såg till att jag fick i mig mat och dryck. Sen blev jag guidad till duschen som jag knappt ville lämna för den var så underbar trots att det var utomhus. Skakningarna la sig efter cirka en timme...

Varför gör jag då detta? Har faktiskt inget bra svar på det. Tror att det är äventyret att göra sånt som jag inte gjort förut och den härliga känslan som infinner sig när prestationen är genomförd. Tog mig igenom det här äventyret och fler lär det bli. Närmast Vätternrundan om två veckor och genrepet igår gjorde mig förhoppningsvis lite starkare och gav mig säkert ett lite tjockare pannben som säkert kommer behövas runt nästa sjö som ska avverkas...;).

Ha en skön söndag!
- Posted using BlogPress from my iPhone