Aldrig mer kallingar...

...på vid cykling över milen! tog en liten omväg hem från jobbet på 38 km och måste haft lite otur när jag tänkte. Av med jeansen och på med cykelbrallorna och behöll kallingarna på. Resultatet av det blev ganska ömt skinn på delar av gluteus maximus. Jäkligt irriterande efter 2 mil och ännu mer irriterad (inte bara i psyket alltså) när jag klev av cykeln hemma. Så kan det gå. Lyckades även göra min första cykelvurpa. Väjde för en annan cyklist som höll på att smälla med en bil och körde in i en trottoarkant modell högre...Ingen skada men nog så irriterande att ligga och krama cykeln på trottoaren med fötterna fast i pedalerna...

Har nu nått 61% av sträckan jag bestämt mig för att ha cyklat innan Vätternrundan. Hade bara satt 100 mil som mål vilket kan vara lite i kortaste laget men det kändes rimligt och jag ser hellre att jag klarar träningsmålet och om det blir mer då får det vara bonusträning. Ser nu faktiskt fram mot Siljan runt som är den 2:a juni. Faktiskt mer än mot Vättern. Kanske är det något mentalt för att 16 mil inte känns galet långt som 30 mil faktiskt gör. En sak är säker i alla fall och det är att det blir utan kallingar på båda loppen ;).

Ha en skön tisdagskväll!



- Posted using BlogPress from my iPhone