Titeln på detta inlägg bara smög sig på mig från den kommentar jag fick från AM på gårdagens inlägg. Jag kommer ihåg att på en av föreläsningarna på universitetet så hade vi en underbar föreläsare som hette Tomas Bay och han var vansinnigt förtjust i etymologi och detta faschinerade mig för det gav litet extra åt det som föreläsningarna egentligen handlade om. Om jag inte minns fel så menade han att Souvenir betyder "att komma ihåg". Och det är just det som i färgfilmssammanhang är intressant dvs. att det vi oftast kommer ihåg är det som är positivt och fyllt med glädje (läs färgfilm). För hur vore vår vardag om det var det negativa som vi alltid gick omkring och kom ihåg? Jag är övertygad om att det skulle vara som i en av Dale Carnegies fantastiska böcker "Sluta oroa Dig och börja leva". Vi skulle förmodligen drabbas av inte bara ett tungt sinne utan även av diverse fysiska åkommor eftersom psyke och soma har stor effekt på varandra.
Min dag har varit hyggligt färgfylld med ett gäng glada barn rusandes runt här hemma med diverse roliga lekar. Visst har det varit en den gnäll och en och annan tår som fälts men jag är övertygad om att det är de glada skratten och de festliga upptågen som jag kommer att ha som souvenir från den här dagen. För inte behöver väl en souvenir inte vara fysisk? Man behöver inte ha en liten sak som det står J'taime Paris på för att komma ihåg hur en resa till Frankrike var, det kan enligt min mening lika gärna vara det som vår kära hjärna kan framkalla och skapa färglada minnesbilder över hur det var...
Jag ser mig själv inte som en souvenir (i fysisk bemärkelse) men är glad om jag lyckades framkalla en del förhoppningsvis färgglada minnen från åttiotalet med min fysiska närvaro för #amunltd när vi var på Itrim Sickla igår ;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar