Håller tummarna...

...för att min små tjejer snart kryar på sig. Hög feber och en hosta som verkar besvärlig är ingen höjdare direkt. Jag håller även tummarna för att inte jag ska åka på eländet också (lite ego men sant...). De verkar inte vara ensamma som ligger hemma utan det är en hel del i omgivningen som är däckade.

Håller på att avsluta "Den nakna hälsan" av Jonas Colting och det är onekligen några tankeställare jag får när jag läser om hur han och vi andra lever och påverkas av vår omgivning med vad vi stoppar i oss för kost. Det kanske inte är så konstigt ändå att jag mår så mycket bättre nu än tidigare och "peppar-peppar" faktiskt inte varit sjuk på ovanligt lång tid. Törs inte annat än fortsätta på den inslagna banan och träna vidare och äta annorlunda än tidigare. Det annorlunda är mest att jag är återhållsam med de snabba kolhydraterna från vitt bröd, pasta ris och potatis. Sådant som innehåller vitt socker försöker jag också värja mig från i största möjliga utsträckning. Inte en helt enkel övning men det ger säkert bättre resultat än om jag skulle strunta i att vara observant. Det är ganska festligt faktiskt när man äter tillsammans med andra som undrar när jag "ska bli normal" igen. Det har säkert att göra med att jag äter ganska ofta. Det blir ofta ett stadigt mellanmål på förmiddagen, en ordentlig lunch och sedan ett skapligt mellanmål på eftermiddagen med. Att min lunchtallrik inte är översållad med snabba kolhydrater får nog en del att höja på ögonbrynen något. Jag som är potatisälskare av stora mått och gärna äter pasta av alla de slag för att inte tala om hur mycket ris jag brukade ösa på tallriken hos den lokala thai-woken...! Men vad gör man om det inte funkar längre? Om kroppen säger ifrån trots att hjärnan skriker "vill ha"!? För min del var det inte så svårt att ställa om för jag var/är motiverad som tusan. För den som kanske känner på sig att de vill ställa om men inte riktigt ser sambandet mellan vad man stoppar i sig och hur man mår, skulle jag föreslå Martin Ingvars bok "Hjärnkoll på vikten" som ett första steg mot vad som kan vara starten på en spännande resa :).

Nu behöver tjejerna lite "room service" så jag säger hej för denna gång - hej :).


- Posted using BlogPress from my iPhone