Sidor

onsdag 16 februari 2011

Jaha vad ska jag...

...hitta på nu då? Lite så känns det faktiskt nu när jag i mitt tvåhundrade inlägg summerar och reflekterar över livsstilomställningsresan så här långt. Startade resan efter sommarsemestern 2010 med målet att få mer "färgfilm" i tillvaron genom att gå ner i vikt och börja röra mer på mig. Med hjälp av att skriva in mig på Itrim så kom jag igång och fick ett nytt tänk både kring mat och träning. Jag har gått ner ca 16-17 kilo och ska nog inte ner så mycket mer utan är nöjd med vikten. Mina värden avseende blodtryck, kolesterol, lever, gikt etc. är helt normaliserade vilket de inte var innan resan startade efter sommaren 2010 och de hade varit dåliga under lång tid innan dess. Jag är piggare, sover bättre och tycker nog att jag allmänt blivit på bättre humör. Jag har inte varit sjuk sedan resan startade trots att diverse förkylningar cirkulerat i hemmet och det mesta känns roligare och lättare. Alltså har jag lyckats skapa mer färgfilm i tillvaron. Men nu då? Kan jag skapa ännu mer färgfilm genom att fortsätta på den inslagna banan med annorlunda kost och lite träning? Jag vet faktiskt inte. Det jag däremot vet är att jag har utvecklat ett sjujäkla intresse för kost och träning...kunskapen inom dessa områden har ökat något enormt för mig och min fritid ryms nu av väldigt många fler roliga aktiviteter än tidigare :). Det är svårt att ringa in vilket som fångat mig mest - kost eller träning. Jag skulle nog vilja påstå att det är kombinationen av dessa som gör det så intressant.

Om jag försöker spjälka upp de två olika områdena och börjar med kostbiten så finns det väldigt många teorier om den "rätta vägen" och bara det gör det till ett intressant område där det gäller att hitta den väg som passar mig och min kropp bäst beroende av vad jag vill uppnå. Att det sedan fanns så många för mig oupptäckta spännande livsmedel är ju en riktig bonus. Tänk vad lätt det är att fastna i gamla invanda mönster. Tilläggas ska väl att jag tidigare inte varit alltför open minded för att prova nya maträtter...men nu är det nya tider som gäller :).

Beträffande träningsdelen så är jag ju en glad amatör som börjat uppskatta att röra på mig så att svetten rinner och även om jag har mediokra resultat om jag jämför mig med mer vältränade människor i min omgivning så tycker jag själv att jag gjort stora framsteg. Som exempel kan nämnas löpningen eller kanske mer joggningen som jag håller på med. Här fick jag i början så ont i knäna när jag sprang så att jag på femkilometersrundan linkade fram sista kilometern. Ser i min träningskalender att jag så sent som 27 november tog 36min och 31sek på mig för ta mig runt samma sträcka som jag den 6 februari sprang på 25,48! Snacka om skillnad. Det här tycker jag är superintressant och undrar hur pass mycket kan jag träna upp mig egentligen?! Eftersom jag tidigare i mitt liv aldrig tränat på detta sätt så har jag inget att jämföra med och tänka att "när jag var yngre då minsann...". Det här är ett oskrivet blad i min historia och jag känner att jag bara måste fortsätta med detta för att se vart det tar vägen :). Ett steg i taget får det bli. Börjar lite mjukt med att under 2011 klara av halvklassikern och under 2012 sikta in mig på att ta "vanliga" klassikern. För att riktigt tänja på gränserna ska jag faktiskt även klämma in ett försök på Stockholm marathon under 2012. Och om det är bra eller dåligt det vet jag inte...vi får vänta och se som triathleten Pasi Salonen så klokt säger ;). Egentligen är det helt galet vilken träningsdos jag helt plötsligt ligger på...sedan i lördags har jag sprungit drygt två mil och åkt längdskidor tre mil. Och om det är bra eller dåligt...;)

Mycket text blev det så här i det tvåhundrade blogginlägget och det står väl ganska klart att jakten på färgfilm i vardagen fortsätter och det förmodligen på lite annat sätt än i början på livsstilsomställningsresan. Och varför gör jag då det? Enkelt svarat för att jag kan och det är förbaskat kul :)!

Ha en skön onsdagskväll (det tänker iaf jag ha).

2 kommentarer:

  1. Imponerande! Det blir inte mer sagt för jag är stum av beundran

    SvaraRadera
  2. Jag tackar för det. Som jag skrev så är det stort för mig :).

    SvaraRadera